Socialstyrelsen föreslår sänkta gränsvärden för graviditetsdiabetes

Gränsvärdena för graviditets­diabetes varierar mellan och inom landsting och regioner. Även internationellt varierar praxis. Samtidigt visar aktuell forskning att riskerna för komplikationer under graviditeten och i samband med förlossningen ökar redan vid låga nivåer av förhöjt blodsocker. För att bidra till en mer jämlik och kunskapsbaserad vård rekommenderar Socialstyrelsen därför nationella gränsvärden för graviditetsdiabetes. För stora delar av landet innebär de nya värdena en sänkning.

Socialstyrelsen föreslår i rapporten »Gränsvärden för graviditetsdiabetes« [1] att Sverige ansluter sig till WHO:s gränsvärden från 2013, och att hälso- och sjukvården erbjuder gravida kvinnor åtgärder för att följa och vid behov sänka blodsockret från följande gräns­värden: ≥ 5,1 mmol/l vid fasta, ≥ 10,0 mmol/l en timme efter 75 g glukosbelastning och ≥ 8,5 mmol/l två timmar efter 75 g glukosbelastning. Socialstyrelsen tar inte ställning till kapillär eller venös provtagning, men de angivna gränsvärdena gäller vid venös provtagning och analys i plasma. Används kapillär provtagning behöver värdena räknas om [1]. 

Rekommendationen är ett komplement till Nationella riktlinjer för dia­betesvård 2015, som innehåller rekommendationer om behandling och uppföljning av graviditetsdiabetes [2].

Äldre gränsvärden utgick i huvudsak från kvinnans risk att utveckla typ 2-diabetes på sikt, medan de nya gräns­värdena utgår från graviditetsutfallet, som till stor del påverkas av barnets viktutveckling under fosterstadiet. 

En förklaring till fokusskiftet är nytillkommen kunskap om sambanden mellan mildare former av hyperglykemi och graviditetsutfall, i huvudsak genom studien Hyperglycaemia and adverse pregnancy outcome (HAPO) [3]. Socialstyrelsen anser att de hittills använda gränsvärdena ligger för högt i relation till dagens kunskap om riskerna med förhöjt blodsocker under graviditeten.

Ställningstagandet bygger på ett systematiskt konsensusförfarande och ­vetenskapligt underlag som Socialstyrelsen sammanställt tillsammans med en expertgrupp med barnmorskor, ­obstetriker och diabetologer. I gruppen ingick även en neonatolog och en allmänläkare. 

Avgörande för rekommendationen har varit kunskapen om de ökade riskerna för negativa förlossningsutfall redan vid låga nivåer av hyperglykemi och att de nya gränsvärdena har tagits fram enligt en transparent modell. Gränsvärdena är baserade på den blodsockernivå vid vilken oddskvoten i HAPO-studien för att föda ett barn med en vikt, en C-peptidnivå i navelsträngsblod eller en kroppsfettsandel över den 90:e percentilen var lika med 1,75 jämfört med den genomsnittliga risken för alla kvinnor i samma studie [3-5].

Det kan också bidra till kunskaps­utvecklingen att samma gränsvärden används i hela landet. Kunskapen om effekter av behandling vid de här nivåerna av hyperglykemi är än så länge bristfällig, men införandet av nya gränsvärden kan vara ett gyllene tillfälle att utvärdera detta, exempelvis med stöd av Graviditetsregistret. Att ansluta sig till WHO:s rekommenderade gränsvärden, snarare än att utforma egna bara för Sverige, underlättar också vid internationella jämförelser.

De nya gränsvärdena ligger lägre än de flesta gränsvärden som används i Sverige i dag, vilket innebär att fler kvinnor med ökad risk för komplikationer kommer att upptäckas. Vården får då möjlighet att ge mödrarna stöd och behandling för att förbättra sin och barnets hälsa. Fler diagnostiserade innebär sannolikt ett ökat resursbehov i vården, när fler behöver erbjudas stöd, behandling och uppföljning. Det kan betyda att landstingen och regionerna behöver skjuta till pengar eller organisera arbetet på nya sätt. 

Med de nya rekommendationerna vill Socialstyrelsen bidra till en bättre hälsa för gravida och deras barn och minska risken för graviditets- och förlossningskomplikationer. Nästa steg blir att landstingen och regionerna implementerar den nya rekommendationen i sina vårdprogram och tar ställning till vad som krävs av verksamheterna.