I sin replik på en studie om läkares syn på sjukvårdens styrning [1] och vår kommentar till studien [2] framför Bengt Järhult en salig blandning av faktafel och självmotsägelser.

Bengt Järhults huvudsakliga tes tycks vara att en del läkare låter sig förledas att göra det som är lönsamt i stället för att ge den bästa vården. Av det verkar han dra slutsatsen att försöken att knyta ersättning till resultat inte fungerar. 

Med någon sekunds eftertanke hade Bengt Järhult säkert själv kommit på att anslag som inte är knutna till resultat också skapar ekonomiska incitament, nämligen att låta patienter vänta, även de som far illa av det. Det var faktiskt precis så det gick till tidigare, vilket är skälet till att landstingspolitiker började försök med att koppla ersättning mer till uppnådda resultat. Ingen är nöjd med styrningen i dag, men att bara ge en påse pengar utan krav fungerade ännu sämre.

Nyanser och avvägningar ryms inte i Bengt Järhults resonemang. Han anför Riksrevisionens kritik av vårdval, men talar inte om att Riksrevisionen inte alls vill avskaffa vårdval utan vidareutveckla den. Han använder begreppet NPM (New public management) slentrianmässigt om allt som är dåligt, verkar helt omedveten om den vetenskapliga forskningen om NPM respektive värdebaserad ersättning, och osynliggör de många läkare som varit med och arbetat fram kvalitetskriterierna som används för värdebaserad ersättning.

Den bistra sanningen är nog att läkare som bara vill tillbaks till något som inte fungerade tidigare aldrig kommer att få förtroende att styra över sjukvården. Vårt budskap är att den utveckling av nya värdeskapande styrformer som nu sker ger framåtblickande läkare en enastående möjlighet att återta initiativet.

Läs mer:

Bengt Järhult: Visst finns det problem med NPM

Replik från Joar Björk och Christer Petersson: Styrmedel, manipulation och framtiden för svensk sjukvård