Med anledning av Greger Ahnlunds inlägg i Läkartidningen 34–35/2015 [1] vill jag uppmärksamma att riksdagen i vintras beslöt att regeringen snarast ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag om framtidsfullmakter och behörighetsregler för anhöriga. Att ha makten över sin framtid är en viktig frihetsreform, särskilt för årsrika människor. En framtidsfullmakt innebär att man ska kunna välja en annan person som företrädare i beslut som gäller tillvaron rent allmänt samt ekonomin.

Det här beslutet kom inte en dag för tidigt. Redan 2004 föreslog Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare (SOU 2004:112) att möjligheten att upprätta livstestamenten eller livsslutsdirektiv skulle införas efter den modell som finns i Danmark. Förslaget fick ett svalt mottagande i remissbehandlingen i den mån det alls kommenterades. Själv har jag därefter väckt motioner i riksdagen om införande av vårddirektiv i livets slutskede för att få fart på frågan. Vårddirektiv är ett annat ord för livstestamente och begreppet framtidsfullmakt.

Ett hopp tändes när Statens medicinsk-etiska råd (Smer) överlämnade en skrivelse till regeringen om det angelägna i att förverkliga förslaget från utredningen om livsslutsdirektiv. Skrivelsen föranledde ingen åtgärd.

I brist på laglig möjlighet har pensionärsföreningar och enskilda utvecklat egna formulär som kallas »Viljeyttring om vård och behandling«, »Framtidskontrakt«, »Vårdtestamente« eller »Vårddirektiv«. De har ett gemensamt syfte, nämligen att vara ett hjälpmedel för omgivningen den dag då man behöver hjälp och inte själv kan uttrycka sin önskan.

Här återfinns avsnitt om vad man tycker om att äta, vilken musik man vill lyssna till men också om hur man ser på livskvalitet och livsförlängande behandling. De är inte bindande men vårdpersonal har vittnat om att dokumenten kan vara till stöd vid beslut om vilken behandling man ska ge en patient som inte längre kan ta egna beslut.

Nu är det viktigt att den lag regeringen fått i uppdrag att ta fram får en bred utformning och inte bara koncentreras till ekonomiska frågor. I riksdagsbeslutet står också att riksdagen uppmanar regeringen att prioritera frågan och snarast återkomma med ett lagförslag. Det har dröjt alldeles för länge med det här beslutet vars syfte är att skapa trygghet för den enskilde.