Speglar medicinsk forskning det breda panorama som uttrycks hos den sjuka och hjälpsökande människan? Frågan kan tyckas pretentiös, men är likväl grundläggande. Som disputerade allmänläkare tycker vi att det gamla ställningskriget mellan »kvantitativ« och »kvalitativ« forskning är mindre intressant och har ställt oss andra frågor.
Vi har vid sidan om vårt kliniska arbete deltagit som lärare på läkarutbildningen och har funderat över hur ämnesvalen i medicinska doktorsavhandlingar fördelar sig över några år på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Vår nyfikenhet fick oss att göra en liten undersökning. Vi är intresserade av syftet och innehållet i den forskning som bedrivits och hur den svarar mot det medicinska ämnets bredd. Vår bakgrund i allmänmedicinen och vår egen forskning som handlat om studenters upplevelser av den medicinska utbildningen respektive flyktingars upplevelse av sjukvården har naturligtvis präglat vår nyfikenhet.
I läkarutbildningen ingår ett antal professionella kompetenser som man måste förkovra sig i för att kunna bli läkare, nämligen kommunikation, självreflektion, samarbete, ledarskap, etik, mänskliga rättigheter, genus och ett kritiskt vetenskapligt förhållningssätt.
Vi funderade över förekomsten av perspektiv på detta, det vill säga ämnen som relaterar till patientperspektiv, patientupplevelse, samhällsvetenskap och humaniora. I undersökningen prövades därför begreppen upplevelse av sjukdom, sjukdomsberättelse, patientmöte, kommunikation, diskriminering, flyktingmedicin, mänskliga rättigheter, etik, pedagogik och genus mot titlar och innehåll i medicinska avhandlingar.
Vi tittade på medicinska doktorsavhandlingar vid institutionerna för medicin, neurovetenskap, kliniska vetenskaper och biomedicin (de institutioner som står för läkarutbildningen i Göteborg) från åren 2007, 2009, 2011, 2013 och 2015. Avhandlingarna finns tillgängliga på nätet via Biomedicinska bibliotekets söktjänst GUPEA. I första hand prövade vi våra begrepp mot avhandlingens titel och vid osäkerhet bedömde vi mot abstract. Vi gjorde först bedömningarna var för sig och enades sedan vid ett par gemensamma möten. Totalt klassificerade vi 559 avhandlingar.
Vid granskningen överensstämde innehållet i avhandlingarna med våra begrepp enligt följande: medicin 24 av 169 avhandlingar, neurovetenskap 10 av 131, biomedicin 0 av 93 och kliniska vetenskaper 8 av 166 avhandlingar. Av samtliga avhandlingar avspeglade endast 8 procent (42 av 559) innehållsmässigt de begrepp vi angett. Vi är medvetna om att bedömningarna innehåller ett mått av osäkerhet och valde att i bedömningen snarare fria än fälla.
Den obalans i ämnesval vi redovisar väcker frågor. Den grundläggande frågan är dock om inte den biomedicinska dominansen i avhandlingsarbetena leder till fragmentering inom den medicinska forskningen och därmed till bristande förståelse av patienten.
