Kalcium som injektionslösning har många viktiga kliniska användningsområden, inte minst inom toxikologin där det ingår i den antidotlista som Giftinformationscentralen sammanställer för sjukvården (www.giftinfo.se).

Kalciuminjektioner används bland annat för att motverka akuta EKG-förändringar vid hyperkalemi, för att reversera symtomgivande hypermagnesemi inom förlossningsvården, vid behandling av förgiftningar med kalciumflödeshämmare och vid exponering för fluorvätesyra.

I somras meddelade tillverkaren av den injektionsberedning som helt dominerat den svenska marknaden, Calcium-Sandoz 9 mg/ml, att man på grund av brist på EU-licensierade råvaruleverantörer inte längre kommer att tillhandahålla sin produkt. Calcium-Sandoz innehåller det organiska saltet kalciumglubionat (kalciumglukonat + kalciumlaktobionat), och två snarlika produkter, Calcium Gluconate 9,5 % och Calciumgluconate 10 %, finns att tillgå som ersättning. Alla dessa produkter innehåller mellan 0,22 och 0,23 mmol Ca2+/ml och kan ges som intravenös, intramuskulär eller subkutan injektion. Apoteken tillhandahåller också beredningar med det oorganiska saltet kalciumklorid, Kalcium APL, med ett kalciuminnehåll på 0,45 mmol/ml.

Det är viktigt att känna till att det finns stora skillnader mellan kloridsaltet och glukonatsaltet.

  • För det första har kalciumkloridberedningen dubbelt så hög koncentration av kalciumjoner som glukonatberedningarna.
  • För det andra dissocierar kalciumkloridsaltet mycket snabbare och mera fullständigt i lösning.

Det sistnämnda förhållandet innebär inga praktiska skillnader vid intravenös injektion. Det har vid flera tillfällen visats att intravenös injektion av kalciumglukonat påverkar nivåerna av fritt kalcium i blodet lika snabbt och lika mycket som injektion av kalciumklorid in vivo [1, 2].

Vid extravasal injektion blir emellertid skillnaderna avgörande. Kalciumklorid kan ge upphov till svåra nekrotiserande vävnadsskador vars omfattning har visats direkt korrelera till koncentrationen av fritt kalcium i vävnaden och inte till lösningens osmolalitet, kloridinnehåll eller pH [3].

Kalciumglukonat är mycket mindre vävnadsskadande, sannolikt för att glukonatet fungerar som buffert och minskar halten av fria kalciumjoner i vävnaden i det begränsade kompartment som bildas vid en extravasal injektion.

I enlighet med rekommendationen i Giftinformationscentralens antidotlista vill vi uppmana alla som står inför att ta in en ny kalciumprodukt i sina antidotförråd att välja någon av de glukonatberedningar som är tillgängliga.

Kalciumklorid bör, liksom högkoncentrerad kaliumklorid (som har liknande vävnadsskadande effekter), endast ges via central venkateter (CVK) eller i mycket kraftig spädning. Detta gör kalciumklorid olämpligt som antidot i de flesta kliniska situationer, och kontraindicerat vid hudexponering för fluorvätesyra, där subkutan injektion av kalcium kan vara livräddande.