I Sverige utförs cirka 3 000 sköldkörteloperationer årligen fördelat på sju universitetssjukhus, 27 landstingssjukhus och två privata enheter [1, 2]. Cirka 90 procent av operationerna utförs av endokrinkirurg och resterande av öron-, näs- och halsläkare. Vid nio sjukhus handläggs patienterna både på kirurgisk klinik och vid öron-, näs- och halsklinik.

De vanligaste indikationerna för sköldkörtelkirurgi är oklar tumör, cancer i sköldkörteln, giftstruma och knölstruma [1]. 80 procent av de patienter som opereras är kvinnor och medelåldern är 50 år. Cirka 17 procent (500 patienter) får en cancerdiagnos.

Prognosen är för majoriteten av patienterna vid cancerdiagnos mycket god efter lyckad operation. Femårsöverlevnaden är över 90 procent. De komplikationer som kan förekomma är livshotande blödning, infektion, lågt kalkvärde och nervskada med stämbandsförlamning.

Sköldkörtelkirurgin i Sverige är decentraliserad. Många enheter utför få operationer per år. Det är inte helt ovanligt att sjukhusen har parallella system för att utreda och behandla patienterna, det vill säga några handläggs på kirurgisk klinik, andra på ÖNH-klinik. På Skånes universitetssjukhus i Lund rådde tidigare en vattentät uppdelning, vilket ledde till dålig eller obefintlig samordning.

Reginalt cancercentrums (RCC) uppdrag innefattar utveckling av ett processorienterat arbetssätt med patientperspektiv. Arbetet fokuserar på att definiera lokala och regionala processer baserat på kvalitetsdata, och att i samverkan med professionen och patientföreträdare förbättra cancersjukvården. Uppdelningen mellan olika kliniker av sköldkörtelkirurgin definierades tidigt som ett problem. Dels fanns risk för att patienterna inte fick samma vård, dels var det uppenbart att resurserna inte kunde samordnas, och att optimering av forskning och utbildning uteblev.

I samarbete med RCC och den regionala patientprocessledaren skapade berörda linjechefer ett team kring patienterna, vars verksamhet omfattar öppenvårdsmottagning, slutenvårdsplatser och operationssalar. Nyckelkategorier inom personalen är operatörer, kontaktsjuksköterskor och medicinska sekreterare. Ledstjärnan var att förbättra kvaliteten för patienterna, och säkerställa en god och jämlik vård.

Antalet operationer per enhet/operatör och dess påverkan på vårdens kvalitet har diskuterats länge. En viktig åtgärd blev att definiera hur många operatörer som krävs i förhållande till volym, en annan var att samordna alla resurser till en remissinstans, en mottagning, en väntelista till operation, en vårdavdelning och så vidare. ÖNH-läkare och kirurger arbetar nu sida vid sida, och samordning av resurser och FOU-projekt är därmed möjligt.

För patienterna innebär det att de omhändertas av ett specialiserat team som med stor vana kan hantera alla delar av processen. Samordningsvinsterna är stora. Exempelvis bidrar ÖNH-läkare med värdefull kompetens när det gäller laryngoskopi och operation av lokoregionalt avancerad sjukdom.

I det nationella kvalitetsregistret SQRTPA och lokala databaser kan vi redan se att volymen per operatör ökat inom vår enhet, samt att vårdtider och antalet infektioner minskat. Vi anser utifrån publicerade data att större volym per operatör även kan minska andra komplikationer, till exempel permanent hypokalcemi, vilket är oerhört viktigt för patienterna som till stor del är i arbetsför ålder och kommer att överleva sin sjukdom [3-5].

Vi vill uppmana ansvariga för sköldkörtelkirurgin inom landstingen att tillsammans med respektive Regionalt cancercentrum se över strukturen för hur patienter med sköldkörtelsjukdom omhändertas. Patienterna har allt att vinna på att vi samordnar oss och upphör med parallella interna processer.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.