Kinesiska och amerikanska forskare har tillsammans gjort en första metaanalys av undersökningar där man studerat samband mellan skärmtid i stillasittande och depression hos barn och ungdomar. Metaanalysen genomfördes enligt PRISMA-riktlinjerna, och databaserna PubMed, Web of Science och EBSCO genomsöktes systematiskt till och med 6 maj 2015. Tolv tvärsnittsstudier och fyra prospektiva studier med sammanlagt 127 714 deltagare i åldrarna 5–18 år identifierades.
Forskarna fann att risken för depression är högre ju längre tid barn och ungdomar tillbringar stillasittande framför en skärm (oddskvot = 1,12; 95 procents konfidensintervall 1,03–1,22). Sambandet var dock inte helt linjärt.
Den lägsta risken för depression sågs när skärmtiden var cirka en timme per dag. Hos barn som satt stilla längre tid framför skärmen (> 2 timmar) såg man en signifikant ökad risk för depression jämfört med barn som inte rapporterat någon stillasittande tid framför en skärm. Vid tider över två timmar ökade risken på ett dosberoende sätt.
Detta är den första metaanalys som skattar samband mellan stillasittande framför en skärm och depression hos barn och ungdomar. Fynden talar för att det finns ett ickelinjärt och dosberoende samband. Skärmtid över två timmar om dagen var kopplat till en ökad depressionsrisk.
Mot bakgrund av flertaliga rapporter som vittnar om en ökad psykisk ohälsa hos barn och ungdomar i Sverige är resultaten viktiga och manar till eftertanke. Observationella studier är endast hypotesgenererande, men bakomliggande mekanismer kan bland annat vara att långvarigt sittande innebär en sänkt produktion av proteiner, så kallade myokiner, med antiinflammatoriska och humörhöjande effekter på centrala nervsystemet.
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
Referenser
- Liu M, Wu L, Yao S. Dose-response association of screen time-based sedentary behaviour in children and adolescents and depression: a meta-analysis of observational studies. Br J Sports Med. Epub 9 nov 2015. doi: 10.1136/bjsports-2015-095084
• Det poängteras att det kan vara så att sambandet är det omvända, att unga som har en förhöjd risk för depression ”väljer” att spendera mer tid stillasittande än andra (vilket ju är en av anledningarna till att beteendeaktivering används vi behandling av depression).
• I de studier som inkluderats har varken surfplattor eller smartphones funnits med, utan tv/datorskärmar.
• Och kanske viktigast av allt, det finns inget som tyder på att skärmen i sig ökar risken (tvärtom framförs hypoteser om att vad unga gör ”i skärmen” har avgörande betydelse). Det är i det här fallet alltså stillasittande (sedentary behavior) vilket definieras som ”any waking behavior characterised by an energy expenditure of no more than 1.5 metabolic equivalent tasks while in a sitting or reclining posture.” som ökar risken för depression.
