Vetenskapliga tidskrifter måste ta sitt ansvar

Paolo Macchiarinis tvivelaktiga verksamhet med artificiella luftstrupar på Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset har lett till hård kritik av chefer och styrelse. Märkligt nog saknas en diskussion om de internationella aktörernas, särskilt de vetenskapliga tidskrifternas, ansvar.

I det moderna forskningssamhället är dessa tidskrifter avgörande för bedömningen av nya forskningsrön och metoder. Genom kritisk granskning av inskickade bidrag förväntas de gå i god för att publicerade resultat är trovärdiga och bygger på sund vetenskaplig praxis. Publicering i sådana tidskrifter är därför en central del i det akademiska systemet: genom detta blir forskare befordrade, beviljas externa forskningsmedel och kan söka attraktiva tjänster.

Men precis som inom idrotten leder stora belöningar till risker för fusk och oredlighet. Därför finns också procedurer för att dra tillbaka, det vill säga offentligt diskvalificera, publicerade artiklar. I en stor studie identifierades 4 449 offentligt tillbakadragna publikationer under perioden 1928–2010 [1]: mycket få före 1980, lite fler 1980–2000 och en tiofaldig ökning 2000–2010. 

Ökningen har lett till att många tidskrifter installerat datorprogram för att bland annat spåra upp plagiat. När en tidskrift drar tillbaka oredliga artiklar kontaktas också författarnas institutioner, som ofta reagerar med att avskeda fuskarna.

I internetålderns nyhetsbrus är vetenskapliga tidskrifter viktigare än någonsin för att icke-specialister ska få tillgång till sakkunnigt bedömda nya metoder och behandlingar. Tyvärr har publicering fått sådan status att forskningsbedömare ofta bara räknar artiklar och citeringar när forskare ska befordras eller finansieras. Men artiklar behöver fortfarande läsas, granskas kritiskt och dras tillbaks av tidskrifterna om de inte håller vetenskaplig standard. En viktig fråga är när sådana tillbakadraganden kommer i fallet Macchiarini.