Vissa patientgrupper med hög risk för tandrelaterade sjukdomar eller stort tandvårdsbehov (Fakta 1 och 2) har sedan 2013 möjlighet till två former av utökat ekonomiskt stöd till tandvård.
- Särskilt tandvårdsbidrag (STB). Patienten betalar sin tandvård enligt ordinarie taxa, men får ett avdrag på upp till 600 kronor per halvår. Läkarintyg med ställd diagnos krävs. Vid muntorrhet av läkemedel eller strålbehandling behövs också en salivationsmätning (utförs av tandvården). Läkarintyget får vara max tre månader gammalt vid det första tandvårdsbesöket och måste i vissa fall förnyas efter fyra år.
- Tandvård vid långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning (F-tandvård). Patienten betalar samma avgifter och har samma högkostnadsskydd som i hälso- och sjukvården. Läkarintyg med ställd diagnos och en bedömning om patientens funktionsnedsättning krävs. Vid ALS räcker diagnosen som underlag.
För den enskilde kan läkarintyget medföra att personen kan besöka tandvården i den omfattning som behövs för att kunna upprätthålla en god munhälsa. Vid svårinställd diabetes kan en god munhälsa även förbättra blodsockervärdet och minska behovet av läkemedel [1].
Personer med sjukpenning eller sjukersättning hör till de socioekonomiskt svagare grupper som har lägst besöksfrekvens i tandvården. Besöken sker dessutom i större utsträckning vid akuta problem, något som kan leda till onödiga besvär för individen och till omfattande och kostsamma behandlingar [2].
Bland äldre (fyllda 65 år) med dålig allmänhälsa hade 28 procent gjort det senaste tandvårdsbesöket för mer än två år sedan och 30 procent hade helt eller delvis avstått tandvård av ekonomiska skäl den senaste tolvmånadersperioden. Som jämförelse hade 8 procent bland äldre med god allmänhälsa gjort det senaste tandvårdsbesöket för mer än två år sedan och 10 procent hade avstått tandvård av ekonomiska skäl [3].
Åren 2013 respektive 2014 hade endast 30 respektive 20 procent av personer 65 år eller äldre som uppskattades vara berättigade till STB eller F-tandvård tagit del av tandvårdsstöden [3].
Patienterna behöver sjukvårdens hjälp dels med information om tandvårdsstöden, dels med de läkarintyg som krävs för att ta del av dem.
Fakta 1. Diagnoser för särskilt tandvårdsbidrag
- Muntorrhet av läkemedel/strålbehandling/Sjögrens syndrom
- KOL med ordinerad syrgas/näringsdryck
- Cystisk fibros
- Ulcerös kolit/Crohns sjukdom
- Tarmsvikt med ordinerad nutritions-/vätskebehandling
- Anorexia/bulimia nervosa
- Gastroesofageal refluxsjukdom
- Svårinställd diabetes
- Immunsuppression av läkemedel med ATC-kod L01/L04
- Bedömd livslång immunsuppression efter organtransplantation
Blankett för läkarintyg och bestämmelser finns här: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-12-11
Fakta 2. Diagnoser för F-tandvård
- Svår psykisk funktionsnedsättning
- Parkinsons sjukdom
- Multipel skleros
- Cerebral pares
- Reumatoid artrit
- Systemisk lupus erythematosus
- Sklerodermi
- Amyotrofisk lateralskleros
- Orofacial funktionsnedsättning
- Kvarstående symtom sex månader efter stroke
- Sällsynt diagnos utan/med orofaciala symtom
Blankett för läkarintyg och bestämmelser finns här: https://www.socialstyrelsen.se/tandvard/tandvardsstod
Referenser
- Nationella riktlinjer för diabetesvård. Stöd för styrning och ledning. Stockholm: Socialstyrelsen; 2015. Artikelnr 2015-2-3.
- SOU 2015:76. Ett tandvårdsstöd för alla. Fler och starkare patienter. Betänkande av Utredningen om ett förbättrat tandvårdsstöd. Stockholm: Socialdepartementet; 2015.
- Tandlösa tandvårdsstöd. En analys av hur tandvårdsstöd fungerar för den äldre befolkningen. Stockholm: Myndigheten för vårdanalys; 2015. Rapport 2015:3.
Nödvändig tandvård (N-Tandvård) ger de som har ett bestående behov av omfattande vård och omsorg kraftigt subventionerad tandvård. Man betalar samma patientavgifter som i den vanliga vården upp till högkostnadsskyddet. De som bor i särskilt boende eller har mycket stöd i hemmet har rätt till N-tandvård men även personer med psykiska eller fysiska funktionshinder. N-tandvård är den subventioneringen är mest förmånlig för patienten. Till skillnad från F-tandvård ingår även protetik.
Tandvårdsstöd som led i sjukdomsbehandling under begränsad tid (S-tandvård) ger subventionering vid behandling av tex extrem tandvårdsrädsla, tandsanering inför strålbehandling och behandling av frätskador på tänder pga bulimi. I regel behövs inget läkarintyg.
Det finns några viktiga saker att känna till om STB i praktiken. Bidraget är 600:- per halvår och kan inte flyttas över till nästkommande halvår. Den gäller enbart undersökning och förebyggande behandling. Hittas något som behöver åtgärdas, tex hål, får man inget stöd. Dessutom krävs ett salivprov som i Västra Götalandsregionen kostar drygt 500:-. Risken är alltså att patienten måste betala för ett prov som därefter visar att hen inte har rätt till STB.
De typer av tandvårdsbidrag som är viktigast att komma ihåg är F-tandvård och N-tandvård. Läkarintyget för F-Tandvård är dessutom mycket enkelt att fylla med kryssrutor och inget behov av fritext.
Många landsting/regioner har skapat utförliga och lättanvända handböcker för att underlätta för vårdgivare att välja rätt tandvårdsstöd och skriva korrekt intyg. Se länk till Västra Götalandregionens handbok nedan.
Källor:
http://www.vgregion.se/sv/folktandvarden/vastragotaland/Infor-ditt-besok/vad-kostar-det/
http://www.vgregion.se/sv/Vastra-Gotalandsregionen/Tandvardsenheten/Regionens-tandvardsstod/Regelverket-/ (Klicka på Regler om särskilt tandvårdsstöd i Västra Götaland)
