Professionell utveckling är en del av läkarprogrammet. Lärandet bedrivs integrerat i grundutbildningen som särskilda undervisningsmoment i anknytning till olika kurser. Illustration: Linnea Alvinzi, läkarstudent termin 11.

Professionell utveckling är en del av läkarprogrammet. Lärandet bedrivs integrerat i grundutbildningen som särskilda undervisningsmoment i anknytning till olika kurser. Syftet är att studenterna ska få bättre självkännedom, öva sin empatiska förmåga samt få en helhetssyn på patienten utifrån ett vetenskapligt och humanistiskt synsätt, med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna.

Som en del av utbildningen tilldelas studenterna en äldre kollega som mentor. 67 mentorer har rekryterats på det nya läkarprogrammet i Örebro, och varje mentor har 1–16 studenter varje termin att utbilda. För att få högskolepoäng ska studenten godkännas av mentorn genom samtal och reflektionsdokument. Jag har undersökt mentorernas bakgrund i syfte att studera strukturella fenomen avseende mångfald och jämställdhet.

Korta fakta

  • Av 67 mentorer i Örebro är 43 män och 24 kvinnor.
  • Av 418 studenter har 283 en man som mentor (67,6 procent) medan 135 har en kvinna (32,3 procent).
  • 15 av 67 mentorer i Örebro är 1:a generationens invandrare och 3 är 2:a generationens invandrare.

Vid en första anblick kanske siffrorna inte är något att väcka uppståndelse över (Fakta). Positivt är att andelen svenskar med utländsk bakgrund bland mentorerna är 28,2 procent. Intressant är dock den höga andelen manliga mentorer bland studenterna (67,6 procent), och att andelen studenter som fått en mentor som tillhör andra generationens invandrare bara är 6 procent.

Det finns anledning att reflektera över varför det är vanligare att svenskfödda män (födda i Sverige av föräldrar födda i Sverige) ger guidning och stöttning till yngre kollegor. Förklaringen att det är svårt att rekrytera tillsammans med skuldbeläggande uppmaningar till de underrepresenterade grupperna känns för mig både förlegad och bakåtsträvande.

Ett professionellt förhållningssätt har beskrivits som [1] »en ständig strävan att i yrkesutövandet styras av det som – på kort och lång sikt – gagnar den hjälpsökande, inte av de egna behoven, känslorna, och impulserna. Det innebär att visa respekt, intresse, värme, medmänsklighet, empati och ett personligt bemötande«.

För att som läkare kunna leva upp till detta ställs höga krav under hela yrkeslivet. Det kan nog utifrån de erfarenheter man bär med sig från sin uppväxt, sin studietid och sitt yrkesliv vara både svårare eller lättare i mötet med patienten. Utnyttjar vi resurserna rätt om en överrepresenterad grupp definierar vad professionalism är, hur den ska bli bättre och vilka verktyg som ska användas?

Läkarkåren vinner på att ha en jämställd och jämlik policy för undervisningen i professionell utveckling. Mentorerna har stort inflytande och ansvar. Genom mångfald skulle undervisningen förbereda oss bättre för yrkeslivet och kunna förändra läkarrollens normer. Det kräver ett aktivt och strukturerat urval från utbildningsansvariga gällande bakgrund och kön hos mentorerna. En liknande policy bör införas i pre-ST för studenter och nyanlända som utbildat sig i andra länder.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.