Kompletteringsprocessen för utländska läkare väcker ofta debatt. I dag finns förslag från Socialstyrelsen för att förbättra och förenkla processen. Ett förslag är att bytet av AT-tjänstgöring till sex månaders praktiktjänstgöring endast ska omfatta de utländska läkare som genomgår det nya kunskaps- och lämplighetsprov som håller på att tas fram.
Dagens medicinska kunskapsprov (TULE, som nu ska ersättas) är ett av två sätt att komplettera en utländsk läkarexamen. Det andra är KUL (kompletterande utbildning för läkare med utländsk examen), som bara tre universitet tillhandahåller (Göteborgs universitet, Karolinska institutet och Linköpings universitet), och där det råder hård konkurrens om ett fåtal platser.
Socialstyrelsen uppdaterar och förbättrar kontinuerligt det medicinska kunskapsprovet för att garantera kompetensen hos utländska läkare. Men vi som går den kompletterande utbildningen vill lyfta den kunskapsbrist som råder kring KUL, vilket gör att denna kompletteringsväg ofta underskattas.
Under KUL får utländska läkare undervisning i hur svensk sjukvård fungerar och vilka skillnader det finns mellan de hälso- och sjukvårdssystem vi är vana vid från våra hemländer och det svenska. Läkarna kontrolleras kunskapsmässigt och i praktiken, och det finns därmed möjlighet att upptäcka individuella brister och jobba på dem.
Deltagarna skriver tentor på samma nivå som svenska läkarstudenter inom internmedicin, psykiatri, kirurgi, gynekologi, pediatrik, allmänmedicin samt författningskunskap och professionell utveckling. Utöver det har läkarna kliniska placeringar där de lär sig organisation av primär och sluten vård och får praktisera och lära känna systemet innan de ska börja jobba självständigt.
KUL fungerar som en omfattande introduktion och är en utmärkt metod för att garantera kompetensen hos de utländska läkare som inom kort kommer att börja jobba i den svenska vården. Med andra ord ger KUL utländska läkare en inblick i de medicinska kunskaper som krävs för att jobba i Sverige och nyckeln till att förstå sjukvårdssystemet. KUL-programmet borde därför tillhandahållas på fler universitet över landet, och med fler platser.
Läkare med utländsk examen som kompletterar genom KUL-programmet bör få samma erkännande som andra utländska läkare och kunna få praktiktjänstgöring i stället för allmäntjänstgöring. Om Socialstyrelsen går vidare med förslaget om att förkorta eller ta bort AT bör deltagarna i KUL prioriteras. Det är en rimlig och logisk åtgärd att Socialstyrelsen visar mer förtroende och uppskattning för KUL.
