Socialstyrelsen och SBU menar att den 70-procentiga minskningen av förekomsten av bukaortaaneurysm inte påverkat den relativa nyttan av screening och därmed inte balansen mellan skada och nytta. De hänvisar till en studie som visar en oförändrad andel aktiva rökare bland män med bukaortaaneurysm upptäckt vid screening. Detta resonemang skulle innebära att aktiv rökning inte kan vara en avgörande riskfaktor för bukaortaaneurysm eftersom antalet aneurysm som inte orsakas av rökning då måste ha minskat lika mycket, vilket förefaller osannolikt. Detta är ett exempel på att Socialstyrelsen okritiskt litar på evidens som talar för screening och bortser från evidens som talar emot. Man skulle lika gärna kunna referera till en nyligen publicerad studie från Malmö där man, trots en fyrfaldig ökning av antalet förebyggande operationer, inte kunde påvisa någon signifikant effekt på antalet rupturerade bukaortaaneurysm fyra år efter införandet av screening [1], ett tidsspann då man redan såg en signifikant minskad mortalitet i bukaortaaneurysm på 42 procent (relativ riskreduktion) i den största av de randomiserade studierna [2]. Vidare är de vetenskapliga bristerna i utredningen betydligt bredare än hur man utrett konsekvenserna av den sjunkande incidensen. Till exempel utvärderas överdiagnostik inte korrekt, vilket omöjliggör en bedömning av balansen mellan nytta och skada [3].

I utredningen av screening för bukaortaaneurysm har experterna tydliga intellektuella intressekonflikter. Detsamma gäller för majoriteten av personerna i den sakkunniga gruppen som bedömde det vetenskapliga underlaget. Att Socialstyrelsen och SBU argumenterar för att deras rekommendationer bör tas fram på detta sätt är mycket oroväckande. Denna inställning strider dessutom mot Socialstyrelsens och SBU:s egna riktlinjer, där vikten av att beakta intellektuella intressekonflikter tydligt poängteras.

Vi argumenterar inte för att ämnesexperter inte ska ingå i arbetsgruppen. Men om bara specialister med intellektuella intressekonflikter ingår, som i detta fall, innebär det en stor risk för okritisk bedömning av interventionen [4, 5].

Tidigare inlägg i debatten:

Krafttag krävs mot intellektuell bias

Replik från Socialstyrelsen och SBU: Kraven på opartiskhet och vetenskaplighet är höga