Vår artikel om NT-rådets nytolkning av den etiska plattformen [1] föranledde en lång replik med begäran om att vi utvecklar våra argument [2]. Det vi vänder oss emot är tolkningar som förändrar innebörden i lagen och som inte är förenliga med lagens förarbeten. 

NT-rådet nämner människovärdesprincipen och avfärdar den sedan med att den »har i övrigt liten bäring på diskussionen i denna artikel och lämnas därför fortsättningsvis därhän«. På samma sätt som man inte kan acceptera diskriminering på grund av kön eller ålder bör man inte heller acceptera diskriminering på grund av diagnos. Rådet diskriminerar sällsynta diagnoser bland annat genom att läkemedlen för dessa inte anses vara kostnadseffektiva. Kostnadseffektivitet sätts före människovärde.

NT-rådet ser inga problem i sina nyttoresonemang [3]: »… den s k alternativkostnaden för den resurs som tas i anspråk när man inför något nytt som är dyrare än det gamla, dvs den nytta man skulle ha fått om resursen hade använts på något annat angeläget användningsområde. Om den alternativa användningen ger större sammantagen nytta bör man avstå från att använda det nya läkemedlet. Om det nya läkemedlet ger mer nytta än alternativ­användningen sägs det vara kostnadseffektivt.«  

Nytta definieras inte i citatet, som bör ställas mot resonemang i Prioriteringsutredningen [4]: »Nyttoaspekten finns inbyggd i behovsbegreppet. Nytta ses där från individens och inte från kollektivets perspektiv och gäller förbättrad hälsa och livskvalitet. Det innebär att utredningen tar avstånd från en nyttoprincip med innebörden att det som gör störst nytta för flest människor skall väljas i prioriteringssituationer. [...] Prioritering av patienter som ger de största intäkterna i sjukvården eller är mest lönsamma för samhället, t ex människor i produktiv ålder framför pensionärer, strider också mot utredningens etiska principer.«

Författarna hänvisar till en presentation på ett seminarium i oktober [5] där en juridisk expert ska ha ifrågasatt den strikta lexikaliteten mellan principerna. Det juristen gjorde [Elisabeth Rynning, pers medd i e-brev; 6 nov 2016] var dock endast att lyfta fram att det finns risk att en kostsam behandling av en enstaka patient kan stjälpa ett litet landstings sjukvårdsbudget, men hon perkade inte på juridiska problem.

I Prioriteringsutredningen förespråkas strikt lexikalitet. Där sägs inte att kostnadseffektiviteten endast får användas för att jämföra alternativa behandlingar för ett och samma tillstånd. NT-rådet påstår att [3] det i förslaget »finns en begränsning gentemot användning av kostnadseffektivitet vid horisontella prioriteringar«. Det är fel, i stället formuleras principen [4]: »Vid val mellan olika verksamhetsområden eller åtgärder bör man eftersträva en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och höjd livskvalitet.«

Rådet ser inga problem med att mäta effekten av insatser med QALY. Omfattande kritik mot QALY framfördes dock vid konferensen i oktober [5] som visar att QALY givet vissa förutsättningar hamnar i konflikt med plattformen.

Fortfarande gäller att det bara är riksdagen som kan upphäva beslut som riksdagen fattat.