Ungdomar med könsdysfori är en heterogen minoritet. Det finns sparsamt med forskning om könsdysfori/transsexualism under ungdomsperioden. Stockholms skolors ungdomsmottagning (SKUM) har under åtta år samlat erfarenheter. Ungdomsmottagningar är vana att möta identitetssökande ungdomar. Våra erfarenheter visar att ungdomar med könsdysfori måste bemötas med psykologisk och sexologisk kunskap tidigt i processen i väntan på utredning på specialistklinik.

Ungdomar med könsdysfori har haft svårt att hitta rätt inom sjukvården i Stockholms län. När SKUM blev HBT-certifierad 2009 blev det känt att man kunde få remiss hos oss för utredning och eventuell könsbekräftande behandling. Sedan dess har cirka 80 ungdomar mellan 13 och 23 år sökt mottagningen med frågor kring könsidentitet, de flesta med en önskan om könsbekräftande behandling.

Rapporter om transsexuellas hälsa före och efter könskorrigering visar mycket hög sjuklighet i både kroppsliga och psykiska sjukdomar [1]. Självmord och självmordshandlingar är betydligt vanligare än hos andra med psykisk ohälsa. Vi har därför högprioriterat ungdomar med könsdysfori.

En viktig fråga är nyttan och nackdelarna med stopphormon. Det är en svår balans att skynda på transformeringsprocessen och samtidigt ge tid för att pröva stabiliteten i ungdomarnas önskan. Även familjen måste få tid att reflektera för att kunna vara ett stöd. Det kan också finnas andra orsaker än könsdysfori till önskan om könsbekräftande behandling, exempelvis ett allmänt identitetssökande, dysmorfofobi, homosexualitet eller en orealistisk syn på sig själv och på framtiden. Det kan också bli en »modegrej«. Intresset för transsexualism bland allmänheten och medierna har ökat markant och man kan reflektera över hur det påverkat ungdomarna.

Fördelen med en ungdomsmottagning med HBTQ-kompetens är att ungdomarna möts av personal med kunskap om hur processen går till både medicinskt och psykologiskt. Vår förhoppning är att kontakten med vår lågtröskelmottagning bidragit till ett bättre välbefinnande än tidigare generationer fått uppleva [2]. 

Få relevanta vetenskapliga studier har gjorts på vår åldersgrupp [3]. Vi har dock stor förståelse av hur omvälvande processen är genom att vi kunnat följa flera ungdomar fram till fullständig transformering. Det är till exempel tydligt hur viktigt det är att tidigt beröra frågan om sexualitet. De intervjuer vi gjort med personer som genomgått könsbekräftande behandling visar den förvirring som kan uppstå när sexualiteten inte tas upp under transformeringsprocessen. 

I dag krävs inte psykiatriremiss till ANOVA (tidigare Centrum för andrologi och sexualmedicin/Enheten för könsidentitetsutredningar) eller BUP:s KIT-mottagning (könsidentitet). Därigenom har SKUM förlorat sitt specialställning. Landstinget har i stället fördelat uppdraget på ett 30-tal ungdomsmottagningar.

Steget till en regelrätt transutredning är stort i en ung människas liv, men väntetiden till specialistenheterna är lång och väntan är i sig belastande. Behovet av stöd måste tillgodoses. Ungdomarna behöver behandlare med förståelse av och kunskap om unga människors identitetssökande och med gedigen erfarenhet av att möta ungdomar med könsdysfori. Vi anser att detta bör samlas på några få ungdomsmottagningar med specialkompetens i sexualmedicin, psykiatri och endokrinologisk gynekologi.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.