Livsmedelsverkets kostråd passar inte patienter med IBS

IBS (irritable bowel syndrome) drabbar cirka 10 procent av den vuxna befolkningen i industrialiserade länder [1]. Symtomen – buksmärta, bukdistension samt varierande tömningsfrekvens och avföringskonsistens – medför sänkt livskvalitet [2]. Även om endast cirka 30 procent av patienterna söker vård [1] är den samhällsekonomiska belastningen hög. I Finland beräknas vårdkostnaden per individ till knappt 500 euro per år [3]. Omräknat till svenska förhållanden blir den totala vårdkostnaden cirka en miljard kronor per år.

Etiologin och patofysiologin är okänd och sannolikt multifaktoriell. En störning i tarmfloran efter tarminfektion (postinfektiös IBS) eller antibiotikabehandling kan vara bakomliggande orsak. Till stöd för detta talar positiva effekter vid tillförsel av en fekal mikrobiota [4]. Omkring 70 procent av patienterna beskriver att symtomen försämras efter födointag [5]. Samverkan mellan kost och mikrobiota noterades redan 1968 i en avhandling av Nanna Svartz (Sveriges första kvinnliga professor i medcin, 1890–1986) där klostridier – kända för sin gasbildande förmåga – påvisades i »enorm mängd vid jäsningskatarr«, och redan för 70 år sedan rekommenderades restriktivt intag av kolhydrater [6].

Födoämnen – framför allt kolhydrater – är osmotiskt aktiva och ökar sekretionen av vätska in i tunntarmen med utspänning som följd [7]. Vissa kolhydrater (FODMAP, fermenterande mono-, di- och oligosackarider samt polyoler) fermenteras och bildar gaser. Minskat intag av FODMAP har utvärderats kliniskt, och positiv effekt ses hos upp till 70 procent av patienterna [8]. Vätgas absorberas från tarmen och mäts i utandningsluft [9]. Fermenterande kost gav hög vätgasproduktion och gastrointestinala symtom hos patienter med IBS [10]. Hos friska kontroller noterades enbart gasbildning.

Det finns god grund för att begränsa intaget av fermenterande kolhydrater vid IBS. Merparten av den kost som klassificeras som FODMAP förordas dock i Livsmedelsverkets kostråd. Rekommenderat intag av kålväxter, lök, baljväxter, rotfrukter och frukt är 500 gram per dag [11] och av fullkorn 70–90 gram [12]. Information om kostfiber begränsas till en kommentar på verkets webbplats: »Om man äter väldigt mycket fibrer kan man få ont i magen, problem med gaser och till och med diarréer. Det gäller främst små barn« [13]. Hos IBS-patienter kan symtom uppstå vid ett kostfiberintag långt under »väldigt mycket«.

I mötet med IBS-patienten hamnar läkaren ofta i en svår situation. De flesta av patienterna är medvetna om kostråden och skeptiska till att minska FODMAP-intaget: »Kan nyttig mat verkligen skapa problem?« Tillverkare av livsmedel med en andel sötningsmedel på >10 procent polyoler är skyldiga att varna för mag–tarmbesvär på förpackningen, till exempel tuggummi som innehåller xylitol. Lämpligt vore att Livsmedelsverkets riktlinjer innehåller information om att FODMAP kan ge mag–tarmproblem. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) anser också att minskad gasbildning och därmed minskade mag–tarmproblem är viktigt för folkhälsan [14]. 

Bättre information till patienter med IBS om vikten av att minska intaget av FODMAP:s kan påverka symtombördan. Kostråd bör ges av dietist eller annan kostkunnig person [15]. När patienten blir bättre bör »nyttig kost« slussas in successivt utifrån den enskildes förmåga att tolerera den.