Vi är många som upplevt behovet av bättre samarbete mellan den landstings- och regionstyrda sjukvården samt universitetens och högskolornas forskning, undervisning och utveckling (FoUU). De tankar om ett idéprogram [1] som presenterats i Läkartidningen – och som Kungliga Vetenskapsakademien, Svenska läkaresällskapet och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) kan ställa sig bakom – är nog bra, men till sist beror möjligheterna till framgång på enskilda chefers kapacitet, vilja och skicklighet att driva viktiga frågor.

Min erfarenhet från universitetssjukvården i Skåne är att det råder brist på chefer som lyckas få genomslag för det långsiktiga och kvalitetshöjande arbetet. Skånes universitetssjukhus gjorde år 2011 en extrapolering av det ökade bemanningsbehovet till följd av den demografiska förändringen och tillhörande ökad vårdkonsumtion (20 procent) mellan åren 2010 och 2020. Under förutsättning att vi arbetade på ungefär likartat skulle det år 2020 krävas 20 procent fler (2 350 personer) av följande personalkategorier: 900 sjuksköterskor/barnmorskor, 500 undersköterskor/skötare, 350 läkare, 200 inom ledning/administration, 150 medicinska sekreterare, 150 övrig personal inom vård/rehabilitering/socialt arbete och 100 övrig personal.

Slutsatsen var att behoven absolut inte skulle kunna tillgodoses. I stället krävs en insikt om att vi har ett stort gemensamt ansvar att pröva varje möjlighet och tänka utanför ramarna för att finna nya arbetssätt så att vi kan minska behoven av ökad bemanning och ekonomiska resurser.

För att idéprogram om FoUU:s integration i sjukvårdens verksamhetsuppdrag ska bli verklighet, förtroendet för sjukvården upprätthållas hos allmänheten och sjukvårdsanställda förbli lojala och optimistiskt ta sig an utmaningarna krävs att

  • politiker och chefstjänstemän ger bättre information om den aktuella situationen och planerna för framtiden
  • medierna belyser sjukvårdsfrågorna bättre – frågor som anses allra viktigast i opinionsundersökningar
  • huvudmännen satsar på chefsutveckling för att kunna genomföra de förändringar som krävs.

Det krävs kompetent, skicklig och uthållig ledning och styrning för att alla goda idéer ska bli implementerade. Mitt förslag är att det skapas ett nationellt kvalitetsregister för jämförelser av chefsrekrytering och chefsutveckling, dit sjukvårdens huvudmän åläggs att rapportera årligen. Min övertygelse är att öppna jämförelser kommer att lyfta fram betydelsen av gott ledar- och chefskap och bidra till att sjukvården utvecklas i positiv riktning. Vilka uppgifter som bör rapporteras till registret föreslås bli en uppgift för Sveriges Kommuner och landsting att utarbeta i samråd med olika chefskategoriers förtroendevalda. Min uppfattning är att rapporteringen bör omfatta följande principiella frågor:  

  • hur sjukvårdsförvaltningar identifierar chefstalanger bland sjukvårdspersonal
  • hur adepter utbildas och utvecklas för kommande chefskap
  • hur omsorgsfullt chefsrekryteringar och chefsavvecklingar hanteras
  • hur arbetet med utveckling och vidareutbildning av chefer bedrivs
  • hur chefer fortlöpande utvärderas (till exempel 360-gradersenkät) av under-, sido- och överordnade kollegor
  • hur interaktionen mellan chefer inom landsting/regioner och chefer för FoUU inom universitet och högskolor bedrivs.