Det är glädjande att Michael Bretthauer och medförfattare håller med oss [1] om att koloskopi utgör en framtida utmaning för sjukvården med avseende på kapacitet och kvalitet samt att sjukhusen har ett ansvar för kvalitetskontrollen av endoskopisk verksamhet. Svensk gastroenterologisk förening arbetar i nuläget med framtagandet av ett koloskopiregister i Sverige. De aktuella svenska riktlinjerna för endoskopisk uppföljning efter kolorektal polypektomi [2] är en uppdatering av de tidigare riktlinjerna från 2003 [3] och godkända av Svensk gastroenterologisk förening. I likhet med andra länders riktlinjer är de baserade på de europeiska riktlinjerna från 2013 [4].

Det är överraskande att Bretthauer och medförfattare anser att de europeiska riktlinjerna från 2013 [4] »baseras mer på tro än kunskap«. Självklart kan kunskapsläget alltid förbättras, och vi delar Bretthauers och medförfattares poängtering av betydelsen av nya studier (till exempel den pågående EPoS-studien) för att förfina riktlinjerna för endoskopisk uppföljning efter polypektomi. Som vi påpekat är det också ett prioriterat område att definiera optimal endoskopisk uppföljning efter borttagande av sågtandade polyper. Alla riktlinjer ska ses som ett praktiskt stöd för koloskopister och remittenter i hantering av patienter med kolorektala polyper och ska självfallet inte utgöra ett hinder för ny forskning utan är ett levande dokument, vilket uppdateras allteftersom ny kunskap framkommer. Däremot måste aktuella och användbara endoskopiska riktlinjer för uppföljning efter polypektomi baseras på befintlig evidens och inte på en tro på framtida resultat som i nuläget inte finns tillgänglig.