Vi har med stort intresse läst två artiklar av Henrik Thorlacius och medförfattare i Läkartidningen om de nya svenska riktlinjerna för endoskopisk kontroll efter kolorektal polypektomi och kvaliteten på koloskopi i Sverige [1, 2] .

Antalet koloskopier har ökat i omfattning i många västländer. Utvecklingen väntas fortsätta till följd av införande av screening för kolorektal cancer. Med ökad omfattning finns även ett ökat behov av professionalisering av verksamheten.

I Sverige och Norge har det varit tradition att kirurger utför koloskopier i tillägg till ordinarie arbetsuppgifter. Ingreppen har för ofta varit av suboptimal kvalitet då läkaren vanligtvis inte har koloskopi som huvudintresse och dessutom utför för få ingrepp för att kunna utveckla god kompetens på området.

Sjukhus i Uppsala–Örebroregionen har de senaste åren deltagit i det norska kvalitetsregistret för endoskopi, Gastronet. Där påvisas stora skillnader i kvalitet såväl mellan olika sjukhus som mellan enskilda läkare både i Norge och Sverige [3].

Precis som artikelförfattarna anser vi att Skandinavien behöver ett system för kvalitetsbedöming av koloskopi. De indikatorer författarna föreslår överrensstämmer med dem som nyligen föreslagits av den europeiska föreningen för gastrointestinal endoskopi (ESGE) [4]. Utöver dessa föreslår vi att mätning av patientrapporterad smärta, obehag och nöjdhet integreras i verksamheten [4]).

Det är viktigt att påpeka att det är sjukhusens ansvar att delta i kvalitetskontroller, inte endoskopistens. Det är därmed upp till vården att organisera och evaluera en obligatorisk kvalitetskontroll. En modell som kan fungera i Skandinavien har nyligen testats i Polen med lyckat resultat [5].

Patienter som genomgått polypektomi tros ha en högre risk att utveckla cancer än normalbefolkningen. Eftersom kontroll av patienter efter polypektomi utgör en ökande andel av alla koloskopier kommer belastningen på verksamheten att öka. I en stor kohortstudie har vi dock nyligen visat att risken för död i kolorektal cancer efter borttagning av adenom troligtvis är mindre än vi tidigare trott [6].

I USA utgörs drygt 25 procent av alla koloskopier av kontroll efter borttagning av polyper trots att nyttan är oklar då det saknas evidens för sådana rekommendationer [1, 3]. Ett stort europeiskt samarbetsprojekt, European Polyp Surveillance (EPoS), inleddes 2014 med syfte att undersöka om det är möjligt att ha färre kontroller än vad som rekommenderas i de svenska riktlinjerna. I projektet ingår tre stora prospektiva studier med totalt 30 000 patienter från många europeiska länder, däribland patienter från svenska sjukhus [7].

Sammanfattningsvis har de nya svenska riktlinjerna (i likhet med riktlinjer i andra länder) baserats mer på tro än på kunskap. Därmed saknar vi en modern, kritisk värdering av evidensen från Thorlacius och medförfattare. Vi hoppas att riktinjerna inte står i vägen för mer kunskap inom detta fält. Vi bör samarbeta för att få fram den kunskap som behövs för att kunna ta fram evidensbaserade riktlinjer.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.