Teater och konstnärlig verksamhet är viktiga instrument i samhällsdebatten och Ylva Lööf ska ha en eloge för att hon tar sig an ett så pass komplicerat område som akademin. Men för att bli trovärdig i debatten är det viktigt att hålla isär vilken lagstiftning och vilka reformer som reglerar vad.

Att autonomireformen (SFS 2010:701) gjorde det lagligt att »strunta i vem som var mest meriterad« är en åsikt som får stå för Ylva Lööf. Men att Karolinska institutet skulle ha tillämpat lagändringar som ännu inte var genomförda är självfallet fel, både när det gäller rekryteringen av Paolo Macchiarini och vid andra tillsättningar.

Rekryteringen av Paolo Macchiarini tog tretton månader och pågick från september 2009 till oktober 2010. Rekryteringsutskottet tog beslut den 22 september och rektors beslut fattades den 5 oktober 2010. Han anställdes således som gästprofessor enligt den lagstiftning som fanns före autonomireformen. Både negativa och positiva referenser vägdes in i beredningen av beslutet.

Ylva Lööf har även fel när hon kopplar samman autonomireformen med oredlighet i forskning. Att utreda oredlighet i forskning regleras i högskoleförordningens 16 §. Denna förordning påverkades inte av autonomireformen (SFS 2010:701). Varför min efterträdare Anders Hamsten valde att fria Paolo Macchiarini i strid med den externe utredaren Bengt Gerdins granskning kan bara Anders Hamsten själv svara på. Men hans beslut följde högskoleförordningen som ger rektor ansvaret att ta beslut i forskningsfusksärenden, en ordning som funnits både före och efter autonomireformen.

Sammantaget finns det ingenting i Macchiariniärendet som kan kopplas till autonomireformen, i det avseendet är Ylva Lööf fel ute. Detta till trots har hon säkert skrivit en bra pjäs, som kan ha många andra poänger.

Tidigare inlägg:
Wallberg H. Harriet Wallberg angående pjäsen »Stark som en räv«: »Koppla inte autonomireformen till rekryteringen av Paolo Macchiarini«. Läkartidningen. 2017;114:ESD3.

Lööf Y. »Autonomireformen var införd på KI redan innan den började gälla«: Läkartidningen. 2017;114:ESFH.