Rättsmedicinalverkets (RMV) rättspsykiatriska team ska sedan 2008 besvara domstolsfrågor om huruvida en åtalad till följd av allvarlig psykisk störning också »saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt« [1]. Det har nu gått några år sedan lagen infördes, men fortfarande råder osäkerhet bland läkare och psykologer som ingår i teamen om hur frågeställningen ska besvaras.

RMV har utfärdat riktlinjer för bedömningen. Myndighetens preliminära granskning (3 år efter införandet) visar på brister i hur riktlinjerna följs, vilket framgår av en intern rapport [2]. Författarnas slutsats är att det saknas teoretiska redskap för bedömningarna och att RMV:s riktlinjer inte följts på ett tillfredsställande sätt. I många fall besvaras inte frågorna överhuvudtaget, och i de fall utlåtandet innehåller en sammanfattande bedömning backas den sällan upp av ett förtydligande resonemang.

I RMV:s vidareutbildningar och stöddokument beskrivs faktorer som kan ligga till grund för bedömningen, exempelvis analys av gärningen och gärningspersonens verklighetsuppfattning, förekomst av hallucinationer, förmåga att förutse konsekvenser och så vidare. Problemet är att samtliga variabler även ligger till grund för bedömning av allvarlig psykisk störning hos gärningspersonen. Någon tydlig definition av vad som avses med förmågan att inse gärningens innebörd finns inte, inte heller av förmågan att anpassa sin handling.

Begreppsförvirringen är stor och oklarheterna påtagliga. En majoritet av de läkare och psykologer som gör bedömningarna tycker att det är en svår uppgift och känner sig obekväma med frågeställningarna. Problemet är bristen på teoretiska redskap.

Utredande rättspsykiatri är en märklig konstruktion. Ytterst är den politiskt definierad genom juridiska termer, men innehållet är i huvudsak medicinskt/psykologiskt. Det är också omöjligt att i lagtexten beskriva alla omständigheter som kan föreligga när ett brott begås. Det är därför viktigt att förstå och acceptera att ett enskilt fall inte kan hänföras till en specifik lagskrivning. Man måste våga lita till praxis.

Lagstiftaren efterfrågar en bedömning av om den åtalade har förmågan att inse gärningens innebörd. Rättspsykiatrin har tolkat det som att begreppet kan kvantifieras, exempelvis som »starkt nedsatt förmåga«, »delvis nedsatt förmåga« eller »åtminstone delvis nedsatt förmåga«. Något stöd för detta finns inte. Lagtexten kan tolkas som att man antingen har förmåga eller inte.

I ett större perspektiv finns risken att en person som vid bedömning av allvarlig psykisk sjukdom befinner sig i gränslandet kommer att bedömas inte vara allvarligt psykiskt sjuk. Om så sker behöver frågan om förmågan att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt inte ställas. 

Ett samhälle definieras ibland utifrån hur det tar hand om sina mest utsatta och resurssvaga medborgare. Dit hör psykiskt störda lagöverträdare. Det rättspsykiatriska utlåtandet, med underlaget för bedömning av allvarlig psykisk störning, bör vara enkelt, lättförståeligt och kunna accepteras av en majoritet av befolkningen.

RMV har tagit uppgiften på allvar och tillsatt en kvalitetssäkringsfunktion som ska se över de rättspsykiatriska utlåtandena. En förutsättning för en framgångsrik kvalitetssäkring och en positiv och konstruktiv utveckling torde vara att också kritiskt granska domstolens frågeställningar.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Fakta: Rättspsykiatri

En gärningsperson som begått ett brott under påverkan av allvarlig psykisk störning ska efter 1 juli 2008 i första hand dömas till annan påföljd än fängelse och till fängelse endast om synnerliga skäl föreligger. 

En specialist i rättspsykiatri ansvarar för det rättspsykiatriska utlåtandet till domstolen. Utlåtandet bygger på läkarens egen utredning och på delutredningar av psykolog, forensisk socialutredare och – om den undersökte varit intagen – omvårdnadspersonal från utredningsavdelning.  

Varje år genomgår cirka 550 personer rättspsykiatrisk undersökning. Ungefär hälften överlämnas till rättspsykiatrisk vård. Rättspsykiatriska undersökningar utförs vid RMV i Göteborg och Stockholm samt – på uppdrag av RMV – vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå (endast individer på fri fot).

Fakta: RMV