Ove Andersson skriver under Signerat i Läkartidningen [1] att högre krav på läkarintyg ökar osäkerheten för patienten och förvärrar situationen för en redan underdimensionerad sjukvård. Han framför även tankar på en sjukförsäkring där en diagnos inte ska vara avgörande för rätten till ersättning. 

Det sistnämnda är naturligtvis en fråga för regering och riksdag eftersom det i dag framgår i socialförsäkringsbalken att det för rätt till sjukpenning krävs dels en sjukdom, dels att arbetsförmågan är nedsatt till följd av sjukdomen. Tankar om att uppbringa ersättning från staten utan att ha en sjukdom/diagnos är snarare ett inlägg i debatten om medborgarlön än hur sjukförsäkringen ska vara utformad.

Försäkringskassan har ett lagkrav på sig att bedöma ersättningen utifrån bland annat kompletta underlag från hälso- och sjukvården. En begäran om komplettering sker i de fall där underlaget inte ger oss möjlighet att besluta om rätten till sjukpenning. Ett komplett läkarintyg är viktigt inte minst för den enskilde. Har man rätt till sjukpenning är det viktigt att man får det, och de eventuella rehabiliteringsåtgärder som behövs för att komma tillbaka i arbete. Men det är också viktigt att man inte på oklara grunder hamnar i sjukskrivning utan en konkret plan för att återgå i arbete.

Det är en felaktig syn som Ove Andersson framför att läkarintyget skrivs för Försäkringskassan och försäkringsjuridiken. Läkarintyget är till för att den enskilde ska få bäst åtgärder för att komma tillbaka i arbete utifrån sina behov. Sjukskrivning är en passiv åtgärd som kan vara skadlig i många avseenden. 

I ett regeringsuppdrag har Försäkringskassan fått i uppgift att kartlägga omfattningen av begärda kompletteringar av inlämnade läkarintyg. I uppdraget beskrivs att nödvändiga underlag är en förutsättning för att Försäkringskassan ska kunna göra de lagstadgade bedömningarna av den sjukskrivnes arbetsförmåga. Resultatet av kartläggningen ska lämnas till regeringen den 15 december 2017.

Slutligen välkomnar Försäkringskassan Ove Anderssons tankar om ett ökat samarbete och dialog med hälso- och sjukvården, regeringen men även med arbetsgivarna. Vi har alla ett ansvar för en väl fungerande sjukförsäkring.