Andrea Kischkel och Tomas Seidal har i Läkartidningen [1] efterlyst Läkarförbundets syn på sena aborter. Detta i relation till ett aktuellt och uppmärksammat fall där neonatolog tillkallats vid en sen abort som påbörjats innan utgången av vecka 22, men där ett foster framfötts efter vecka 22, och som uppfattats visa livstecken.
Det första som bör konstateras är att regelverket kring sena aborter är en komplex och allvarlig fråga, där justeringar inte bör skyndas fram efter medieuppmärksamhet kopplad till ett enskilt fall. Läkarförbundet konstaterar att Socialstyrelsen bjudit in våra specialitetsföreningar – Svensk förening för obstetrik och gynekologi samt Neonatologföreningen (del av Barnläkarföreningen) – tillsammans med andra professionella representanter för att diskutera regelverk och handläggning. Vi bör invänta resultaten av den dialogen innan olika krav på förändringar ställs.
Alldeles oavsett resultaten i dialogen är det uppenbart hur viktigt det – även i denna fråga – är med nationell samordning, tydliga regelverk och följsamhet i alla verksamheter. Likaså är det av största vikt att alla intressenter gör vad de kan för att undvika onödig fördröjning i vägen fram till utförande, både i beslutsprocessen och i verksamhetsplaneringen. I den senare frågan är det också viktigt att planera för att sen abort och prematurvård är två helt skilda processer som aldrig ska mötas.
Det kan hända att regelverket behöver justeras nu eller någon gång i framtiden, men det måste i så fall ske i ljuset av den medicinska utvecklingen och väglett av vetenskap, etisk analys och professionell kunskap. Under alla omständigheter måste under varje regelverk planering och utförande vara optimalt så att missöden inte behöver uppstå i onödan.
Läs artikeln:
Kischkel A, Tomas Seidal T. Debatten om de mycket sena aborterna är välbehövlig. Läkartidningen. 2017;114:ES3R.
