AT-nämndens replik på vår debattartikel i Läkartidningen med krititk mot eAT-provet ägnas åt att förtydliga det som redan skrivits i ursprungsartikeln (se länkar i slutet av artikeln).

Förtydliganden och förklaringar är av godo, eftersom en av de punkter som eftersöktes var ökad transparens. Nämnden tappar dock bort viktiga punkter. Vår kritik är inte riktad mot AT-nämnden som organ. Vad som eftersöks är en översyn av dess uppgift i relation till måluppfyllelsen. Ett exempel är att man skriver att nämndens uppgift inte är att deklarera målen för allmäntjänstgöring. I praktiken har man dock gjort en tolkning av vad de generella målen innebär inom ramen för sitt examinationsuppdrag, utan att deklarera hur tolkningen gjorts.

Vidare menar nämnden att man borgar för att undvika lokala riktlinjer genom att representera 7 av 21 landsting. En viktig punkt i vår krititik är att nationella riktlinjer saknas för så många tillstånd att man måste kunna ta hänsyn till lokala riktlinjer. Om man svarar utifrån riktlinjer på sin AT-ort, och får en examinator från en annan ort, kan följden bli att man får fel för ett svar som är korrekt där man haft sin tjänstgöring. Därmed uppstår en diskrepans mellan AT-läkaren och den kunskap examinatorn utgår från. På detta sätt uppstår en kunskapsbas i nämndens representation som inte är gemensamt överenskommen eller deklarerad. En enkel lösning är därför att deklarera vilka riktlinjer man erkänner som korrekta i samråd med representanter från regioner och landsting.

De provfrågor med tveksam vetenskaplig bakgrund som lyftes upp i vårt inlägg har inte kommenterats i repliken. AT-nämnden uppger däremot att 90 procent av de som gjort provet anser att frågorna är relevanta. Tyvärr säger den siffran inget om rättningen eller relationen till målen eftersom undersökningen sker innan AT-läkaren fått veta hur nämnden bedömer svaren.

Allmäntjänstgöringen må vara på väg att avvecklas, men det är många år kvar tills den sista AT-läkaren är legitimerad. Under tiden behöver en löpande revision ske för att hålla en god kvalitet. Frågor man bör ställa sig är vad man vill åstadkomma med en skriftlig examination utöver de kliniska examinationerna, hur den i så fall bäst utformas och omsätter Socialstyrelsens mål, och hur man förmedlar det till berörda. Hur målen tolkas och förmedlas är en särskilt viktig fråga, oavsett utbildningsort eller -land, för att säkra en kvalitativ kompetensförsörjning. Kanske är det just som nämndens representanter själva påpekar inte nämndens uppgift att göra denna tolkning.

Läs också: 

AT-nämnden svarar Mattias Gärtner Nilsson och Veronica Milos Nymberg: Kritiken är både felriktad och bristfälligt underbyggd

Dags för en rejäl översyn av AT-nämnden

AT-provet avslöjar ökade kunskapsklyftor. Drygt 40 procent av AT-läkare med examen utanför EU underkänns – knappt 4 procent av dem med svensk examen