AT-provet (numera eAT-provet) är sedan länge ett sätt att godkänna läkare efter allmäntjänstöring innan de börjar sina specialiseringar. Syftet är huvudsakligen att styra AT-läkare mot relevanta kunskapsmål [1]. På senare år har man ökat den kliniska relevansen genom obligatoriska »medsittningar« [2] där specialistkollegor gör en bedömning av den kliniska förmågan. Fyra godkända medsittningar krävs. 

eAT-provet har mötts av en hel del kritik. Det är av MEQ-typ (modified essay questions), vilket innebär stegvisa fallgenomgångar där information tillkommer gradvis och facit ges under examinationen. Provet omfattas inte av högskoleförordningen, vilket Högskoleverket påpekat redan 2001 [3]. Från Sveriges läkarförbund har det varit ett av argumenten för att slopa AT helt i dess nuvarande form.

Nationella vårdprogram och behandlingsriktlinjer saknas fortfarande för en stor del av vården. För att hantera finns den så kallade AT-nämnden, som består av ledamöter från de sju universitet som har rätt att utfärda läkarexamen. Karolinska institutet står för administrativt stöd och förvaltning av eAT-provet. Men trots att ansvaret för att organisera och samordna konstruktionen av examinationen roterar mellan de sju ansvariga universiteten ses skillnader i provresultat när man jämför examensorterna, och utomnordiska läkare klarar sig klart sämre [1]. 

Allt fler utomnordiska kollegor söker sig hit för att arbeta, men det saknas standardiserat stöd för att förmedla de krav som ställs. Någon formell målbeskrivning utöver de generella målen för AT finns inte för provet. Den enda fingervisningen är ett »provarkiv« på AT-nämndens hemsida. Information om huruvida prov rättas anonymt eller inte finns inte.

Det finns inget regelverk för hur man ska hantera att riktlinjer skiljer sig åt mellan regionerna, och det saknas information om vilka riktlinjer som godkänns. Många AT-läkare vittnar om att poängsättningen visar att man vid rättning använt andra riktlinjer än dem man är van vid. Ofta ges inga poäng för regionala riktlinjer, trots källhänvisning.

Eftersom antalet AT-orter är betydligt större än antalet läkarutbildningar måste AT-nämnden kunna hantera skillnader och ta hänsyn till regional forskning och utveckling. Frågan är dock vad man utgår från när man rättar? I eAT-prov från maj 2017 valdes till exempel D-dimer i strid med den SBU-stödda algoritm som gällt sedan 2002 [4]. I prov från februari 2012 finns svarsalternativ som antyder att barnmisshandel kan misstänkas hos barn till ensamförälder, vilket en enkel sökning i PubMed med MeSH-termerna »child abuse« och »single-parent family« inte gav stöd för.

Om vi ska behålla legitimationens status är det dags att öka transparensen i AT-nämnden – oavsett diskussionen om AT:s vara eller icke vara. Syftet med eAT-provet bör vara att säkerställa god kompetens utan att nedvärdera kunskap som producerats utanför AT-nämnden.

I nuvarande form uppfyller examinationen inte sitt syfte. Om riktlinjer ska examineras måste man deklarera vilka som »gäller«, vilket rimligen bör vara samtliga riktlinjer inom de regioner och landsting som erbjuder allmäntjänstöring.

Frågan huruvida en skriftlig e-tentamen är det bästa sättet att examinera klinisk tjänstgöring är också viktig att ställa.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.