En läkare på en akutmottagning i Danmark dömdes nyligen till cirka 6 500 svenska kronor i böter för att inte ha journalfört en ordination om blodsocker och inte heller försäkrat sig om att provet togs. Patienten avled efter svåra hjärnskador på grund av hypoglykemi. Läkartidningen skrev om fallet i början av november [Läkartidningen. 2017;114:EWWE] och det har debatterats bland danska läkare under parollen »Det kunde ha varit jag«.

Kunde ärendet ha utvecklats på samma sätt i Sverige? Många har oroligt ställt sig den frågan.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) är sjukvårdens tillsynsmyndighet. Vårdgivaren ska anmäla händelser till IVO som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada (lex Maria). Enligt patientsäkerhetslagen ska IVO säkerställa att händelser som har anmälts till myndigheten enligt lex Maria har utretts i nödvändig omfattning samt att vårdgivaren har vidtagit de åtgärder som krävs för att uppnå hög patientsäkerhet. IVO ska även efter anmälan pröva klagomål mot hälso- och sjukvården och dess personal. I »klagomålsärenden« kan IVO rikta kritik mot vårdgivaren och/eller hälso- och sjukvårdspersonalen och kräva åtgärder som förbättrar patientsäkerheten.

En händelse av det slag som beskrivs i det danska ärendet skulle ha anmälts till IVO, sannolikt både enligt lex Maria och som klagomål från anhöriga. Händelsen skulle således ha genomlysts av IVO. Tillsynen ska enligt IVO:s hemsida vara riskbaserad och granska det som är väsentligt för att bidra till en säker vård och omsorg av god kvalitet.

Det är sannolikt att IVO i detta ärende framför allt hade anlagt ett systemperspektiv och kritiserat verksamheten för bristande rutiner vid omhändertagandet av patienten, oklarheter i kommunikationen mellan representanter för hälso- och sjukvårdspersonalen samt bristande dokumentation, bland annat för att läkaren inte dokumenterat ordinationen av blodsockerkontrollen.

Patientsäkerhetslagen föreskriver att IVO i fall där hälso- och sjukvårdspersonal är skäligen misstänkt för att i yrkesutövningen ha begått ett brott för vilket fängelse är föreskrivet ska göra anmälan till åtal. I detta fall hade, enligt min erfarenhet (TM), IVO inte funnit skäl att anmäla läkaren till åtal.

Anhöriga till den avlidne patienten kunde ha polisanmält läkaren. Efter den olyckliga händelsen på Astrid Lindgrens barnsjukhus – då det blev uppenbart att åklagare har svårt att bedöma medicinska händelser – fick några åklagare i Sverige viss medicinsk skolning (så kallade vårdåklagare). Rutinen då händelser i vården polisanmäls är nu att åklagaren kontaktar IVO med frågan hur allvarligt tillsynsmyndigheten ser på händelsen och om vården skett i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Denna rutin är en stor trygghet för hälso- och sjukvårdspersonalen eftersom IVO gör en bedömning av den professionella hanteringen av händelsen med hjälp av experter. Om IVO inte anser att hälso- och sjukvårdspersonalen bör bli föremål för allvarlig kritik finns ingen anledning för åklagaren att driva åtalet.

Med insyn i hur tillsynsmyndigheten hanterar anmälan om händelser som den i Danmark är vår bedömning att ärendet inte hade lett till åtal i Sverige. Det är viktigt att inte sprida onödig rädsla för åtal och sanktioner bland läkare. Läkarförbundet och förbundets etiska råd (EAR) har varit i kontakt med det danska läkarförbundet och följer noga den fortsatta utvecklingen i ärendet.