Läkarrörelsen mot kärnvapen har för andra gången fått Nobels fredspris – eller har i alla fall stor del i priset. 2017 års pristagare ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons) är dotterorganisation till IPPNW (International Physicians for the Prevention of Nuclear War) som fick fredspriset 1985. Den norska Nobelkommitténs motivering var den gången att vi »skapat medvetenhet om de katastrofala konsekvenserna av kärnvapenkrig«.

IPPNW spreds efter bildandet 1981 snabbt till ett femtiotal länder och har haft stor betydelse för opinionsbildningen. Som läkare kan vi behålla vår trovärdighet genom att vi vill skydda våra patienter, oberoende av nationalitet. Svenska läkare mot kärnvapen är en del av såväl ICAN som IPPNW.

Läkarrörelsen mot kärnvapen sprider viktig kunskap om »kärnvapenkrigets vinter«. Ett stort kärnvapenkrig skulle orsaka en världsomfattande mångårig klimatförsämring då knappast något skulle kunna växa. Ett kärnvapenanfall är att jämställa med självmord, då även »segraren« skulle gå under i svält. Också ett begränsat kärnvapenkrig, med mindre än en procent av kärnvapenarsenalen i världen, skulle kunna leda till världsomfattande svält.

Stor framgång har nåtts genom att framhålla det humanitära och medicinska motivet till nedrustning. År 2007 lämnade IPPNW helt alla diskussioner om nedrustning för att fokusera på kärnvapenkriget som det största hotet mot mänsklighetens överlevnad. Vi bildade då ICAN, som i år fick Nobels fredspris. ICAN förenar freds- och människorättsorganisationer, miljörörelser, kyrkor, Röda Korset med flera och har nu mer än 450 medlemsorganisationer.

De senaste åren har utvecklingen gått snabbt. Vid tre internationella konferenser med regeringar och frivilligorganisationer togs en »humanitär utfästelse« fram med avsikt att utveckla ett förbud mot kärnvapen. Efter en serie FN-konferenser togs ett avtal fram den 7 juli 2017 som innebär att kärnvapen och hot om kärnvapenanvändning förbjuds. 

Avtalet leder inte till omedelbar nedmontering av kärnvapen. På kort sikt kan dock förhoppningsvis benägenheten att använda kärnvapen minska och kärnvapentröskeln höjas. På längre sikt bör även opinionen i kärnvapenstater och stater som är beroende av dessa kunna påverkas.

Risken för ett kärnvapenkrig ser nu ut att öka, inte enbart på grund av de dåliga relationerna mellan USA och Nordkorea. Den ryske presidenten Putin har sagt att han – om Ryssland upplever ett hot mot vitala intressen – kan komma att överväga att använda »små« kärnvapen (i storlek som de som utraderade Hiroshima och Nagasaki). USA och Nato moderniserar sina kärnvapen i Europa för att göra dem mer »användbara«.

Vi hoppas att avtalet mot kärnvapen i längden ska förändra attityden till dessa verktyg för folkmord. Att avtalet är viktigt visas av att kärnvapenstaterna arbetar intensivt för att stoppa det och försöker påverka länder som Sverige att inte skriva under.

Är detta viktiga avtal början till slutet för kärnvapeneran? Det kan vi inte veta. Vi ser det dock som ett bra medel för att väcka opinion och är övertygade om att en tillräckligt stark och uthållig världsopinion kan avskaffa dessa vapen som har potential att »avskaffa« mänskligheten.

IPPNW har en central roll i ICAN, och uppgiften är inte mindre nu än den var vid grundandet 1981. Det är fortfarande en läkaruppgift att förebygga kärnvapenkrig.