Terapeuter bör uppmuntras att utbilda sig i mer än en inriktning, skriver Rolf Holmqvist i Läkartidningen [1], och betonar att det »största hindret mot ett bättre system för behandlingsval och behandlingsbyten är … konflikter mellan olika terapiinriktningar«. Vi vill utveckla resonemanget.

Centralt för den grundläggande psykoterapiutbildningen för ST-läkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset är att förmedla förståelse av psykoterapeutiska inriktningar som KBT, kognitiv terapi, psykodynamisk psykoterapi och familjeterapi.

Av en nyligen utförd utvärdering framgår att ST-läkare anser att patienterna bör få möta läkare som kan reflektera mångsidigt och nyanserat över vilken behandling som är bäst lämpad för den enskilda patienten. Majoriteten av ST-läkarna i utvärderingen betonar att de genom att ha egna patienter under handledning fått reflektera vetenskapligt och mångfacetterat i förhållande till psykiatrin och även fått ett rikare språk. Det finns ett behov av att få tid att lyssna och reflektera över människors berättelser. Numera finns också en förening för narrativ medicin som värnar om berättelsens roll i förståelsen av sjukdom [2, 3].

Få av ST-läkarna vill vidareutbilda sig till legitimerad psykoterapeut. Flera lyfte fram strukturella och organisatoriska svårigheter som hinder för fortsatt utbildning. Det är exempelvis inte ovanligt att ledningen ser psykoterapi som tidskrävande och inte primärt en uppgift för psykiatrer. Det är också brist på psykiatrer, och det är kostsamt att låta ST-läkare gå utbildningen till legitimerad psykoterapeut. Detta är dock inte oproblematiskt, då det finns stöd för att psykoterapi har en gynnsam effekt hos en stor andel patienter [4, 5].

Majoriteten av ST-läkarna i utvärderingen betonar betydelsen av det integrativa perspektivet, och flera uppskattade att de fått prova på att arbeta med psykodynamisk psykoterapi. De ser annars en överhängande risk för att bara få erfarenhet av KBT.

Det integrativa perspektivet är på frammarsch, och vetenskapligt stöd finns för att sådana behandlingsinsatser har god effekt [6]. Utbildning i integrerad kunskapssyn fyller en viktig funktion, inte minst eftersom diskussionsklimatet mellan olika psykoterapeutiska skolor och psykiatriska metoder många gånger är bistert.

Vi måste skapa utbildningsstrukturer som förstärker möjligheterna att i så stor utsträckning som möjligt få talande, lyssnande, odogmatiska och vetenskapligt öppna psykiatrer. Det är viktigt att regelbundet få öva på att föra vetenskapliga samtal med kollegor med en annan syn på vad som är rätt behandling för den enskilda patienten. Samtal gynnar arbetsklimatet, den kollegiala gemenskapen och patienterna.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.