Svenska läkaresällskapet har, precis som Staffan Bergström skriver i ett debattinlägg i Läkartidningen [1], i rådande läge valt att inte göra ett ställningstagande för eller emot om det bör införas dödshjälp i Sverige. Huvudskälet till detta är att vi anser att frågan inte i första hand är en läkarfråga utan vad man kan kalla en medborgarfråga, det vill säga en fråga som behöver analyseras, diskuteras och utredas i ett brett samhällsperspektiv.

I den debatten ska naturligtvis läkare höja sina röster och förmedla vad man anser, både som enskilda personer och via sina professionella organisationer. Därför uppmuntrar Svenska läkaresällskapet en fri och öppen diskussion om dödshjälp, och ser i likhet med Staffan Bergström Smers (Statens medicinsk-etiska råd) rapport som en viktig faktakälla i en sådan diskussion.

Ett kategoriskt ställningstagande i dagens läge – ja eller nej till införande av dödshjälp – från Svenska läkaresällskapets sida ser vi som ett hinder för att denna viktiga diskussion ska kunna föras framåt på ett konstruktivt sätt. Det finns en stor vånda hos våra folkvalda för att ens ta i frågan om dödshjälp, och det är en vånda som bör övervinnas.

Precis som Staffan Bergström framhåller innehåller dödshjälpsfrågan en rad frågor med direkt bäring på läkarprofessionen. Givet att riksdagen framöver lagstiftar om möjlighet för dödshjälp, till exempel med ett regelverk liknande det som finns inom den så kallade Oregonmodellen, måste det klargöras vem som ska bedöma när förutsättningarna för dödshjälp via sjukvården föreligger och vem som ska utföra förskrivningarna. I ett sådant läge uppstår även frågan om detta ska vara en uppgift för alla legitimerade läkare eller ett frivilligt åtagande (vilket är vanligt i de länder där legal dödshjälp förekommer).

Om och när vi kommit till det läget ser Svenska läkaresällskapet det som en viktig uppgift att efter saklig diskussion göra ställningstaganden. Men vi är inte där i dag – i dagens Sverige saknas rikspolitisk debatt om dödshjälp, och det saknas beslut om frågan ska bli föremål för statlig utredning eller inte.