Den som är intresserad av funktionella neurologiska tillstånd (konversionssyndrom) har länge varit hänvisad till undangömda kapitel i psykiatriska och neurologiska läroböcker och till föreläsningar sent på dagen på neurologiska kongresser. Tillstånden har befunnit sig i periferin eller helt utanför både neurologins och psykiatrins ansvarsområden, och patienterna har notoriskt fallit mellan stolarna. Ofta har det hänvisats till bristande kunskapsläge vad gäller mekanismer och behandling.

Det senaste decenniet har den vetenskapliga litteraturen på området ökat, och mycket tyder på att det nu sker ett trendbrott. DSM-5 gjorde betydande förändringar av kriterierna i syfte att göra diagnosen mer lättanvänd för icke-psykiatrer [1]. Tillstånden fick också den nya benämningen »funktionell neurologisk symtomstörning«. Nyligen kom en ny lärobok som helt fokuserar på funktionell neurologisk symtomstörning [2], och i september 2017 arrangerades den första internationella kongressen i ämnet på åtta år, dessutom är ett internationellt sällskap på väg att bildas.

Det senaste årtiondet har en neurologiskt färgad förklaringsmodell fått fäste i diskussionen. Något förenklat innebär den att det handlar om en ofrivillig störning i neurologiska nätverk, och genom att man i diagnoskriterierna tagit bort kopplingen till psykologiskt trauma har man öppnat för ett »ansiktsräddande« sätt att förmedla diagnosen. Förklaringsmodellen gör diagnosen mindre stigmatiserande – en viktig och kanske nödvändig del av behandlingen.

När det gäller behandling räcker neurologins utbud inte alltid till. Psykiatrisk och rehabiliteringsmedicinsk kompetens är ofta nödvändig i kritiska skeden. Man kan ana en strävan att »avpsykiatrisera« tillstånden, och förhoppningar finns om att de i kommande versioner av ICD ska klassificeras som neurologiska.

Vi upplever just nu ett skifte i hur man från den kliniska neurologin ser på tillstånden, åtminstone i Europa och USA. Förgrundsgestalter och pådrivare är redaktörerna till den nya läroboken [2]. De har även haft stort inflytande i processen kring DSM-5. I framför allt Storbritannien och USA finns många exempel på etablerade utrednings- och behandlingscentrum, och i Århus, Danmark, finns ett framstående forskningscentrum för funktionella tillstånd där man sedan länge arbetar med att utveckla professionell utbildning och patientinformation.

Sverige är rejält på efterkälken på området, men det finns ett spirande intresse som lett till informella professionella nätverk och ökat utrymme på konferenser. En internationell webbplats har också översatts till svenska [3].

För att förvalta intresset för att bygga upp kompetens och evidensbaserade arbetssätt i Sverige krävs att vårdorganisatörer och professioner inleder ett nationellt arbete med utveckling av kunskapsstöd och riktlinjer.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Carl Sjöström har fått föreläsningsarvode från läkemedelsföretaget UCB Pharma vid två tillfällen. Anders Lundin (AL) har fått föreläsningsarvode från läkemedelsföretag, däribland Astra, Glaxo, Pfizer, Boehringer Ingelheim och Eli Lilly. AL är försäkringsmedicinsk rådgivare för flera myndigheter och försäkringsbolag och har haft arvoderat uppdrag i rådgivande kommitté (Eli Lilly), samt är f d ordförande i Svensk förening för konsultationspsykiatri och f d styrelseledamot i European Association for Clinical Psychiatry.