Trots att typ 1-diabetes är den vanligaste livshotande obotliga sjukdomen bland barn och ungdomar i Sverige tycks kunskapen både bland allmänhet och sjukvårdspersonal vara mager. En förenklad och ytlig bild av typ 2-diabetes överförs ibland på typ 1-diabetes (även när det gäller diabetes hos barn), trots att debut av typ 1-diabetes hos barn kan leda till medvetslöshet inom några dygn. Barn med misstänkt diabetes ska omgående remitteras till sjukhus.
Exempel på sen diagnos på senare tid:
• Pojke 12 år med ökad törst, ökade urinmängder och som magrat 4 kilo kommer tilll vårdcentralen (VC). Han skickas hem utan diagnos men kommer in med ambulans några dagar senare på grund av ketoacidos (medierapportering).
• Mamma söker vård på VC för sin 2-åriga dotter. Flickan har symtom på diabetes och sätts upp för läkartid om 18 dagar (!), men kommer efter 4 dagar in akut (avvikelserapport).
• Flicka 12 år tappar 8 kilo i vikt men skolsköterskan agerar inte. Flickan utvecklar ketoacidos (medier).
• Pojke 5 år läggs in på barnklinik på grund av blodsocker 4 gånger >13 mmol/l (HbA1c 48 mmol/mol, fasteblodsocker 7,2 mmol/l). Pojken skickas hem utan diagnos (avvikelserapport).
• Flicka 14 månader uppvisar diabetessymtom. Blodsocker uppmäts 3 gånger till >16 mmol/l. Ingen diagnos (avvikelserapport).
• Kvinna 19 år med diabetessymtom och blodsocker på 19 mmol/l söker vård på sjukhus. Hon skickas hem utan diagnos två gånger (e-post till mig).
• Flicka 11 år med diabetessymtom kommer till VC. Inga prover tas. Hon kommer senare till sjukhus med ketoacidos som kräver intensivvård (medier).
• Flicka 7 år kommer in med pH 6,9 (patientfördröjning enligt journal).
Enligt det rikstäckande registret Swediabkids har frekvensen ketoacidos (pH <7,30) vid nyinsjuknandet ökat från cirka 17 procent för några år sedan till 19,3 procent 2012, 21 procent 2014 och 24,5 procent år 2016. Samtidigt har diabetesincidensen fortsatt att öka [1].
Ett sätt att ställa diagnosen tidigt och kunna undvika ketoacidos vid debuten är screening av nyfödda. Detta har gjorts i stor skala i många år vid kliniker i Finland som en del av DIPP-studien, och görs nu även i Bayern och Niedersachsen i Tyskland [2]. TEDDY-studien visar att frekvensen ketoacidos vid debuten minskar [3], men mot screening talar ökad oro hos föräldrar vars barn under åratal lever med diagnosen stadium 1 eller 2 av typ 1-diabetes (ökad risk men ingen manifest klinisk sjukdom) [4] utan att någon prevention kan erbjudas. Bäst är om ketoacidos kan förhindras med ökad kunskap om tidiga debutsymtom. I många u-länder sprids en enkel affisch (Figur 1) för att öka medvetenheten. Kanske behöver den spridas även här?
Sverige har världens näst högsta incidens av typ 1-diabetes hos barn och ungdomar och behandling som är så god att den ger ett lägre HbA1c än i andra länder [5], samtidigt ser vi en ökad frekvens av ketoacidos vid debuten. Många exempel på sen diagnos visar också att medvetenheten och kunskapen om typ 1-diabetes tycks ha minskat. Man kan spekulera i om detta kan bero på sämre utbildning hos sjukvårdspersonal eller på uppgifter i medierna om att typ 1- och typ 2-diabetes i stort sett är samma sjukdom?
Typ 1- och typ 2-diabetes har förvisso för högt blodsocker och många komplikationer gemensamt. Båda är också allvarliga med ökad dödlighet på sikt, men i flera avseenden är dessa sjukdomar annars mycket olika. Trafikolyckor, missbruk, hiv, fetma, typ 2-diabetes och många fall av cancer beror alla på livsstilsfaktorer som kanske kunnat undvikas, men detta gäller inte typ 1-diabetes, vars orsak är en gåta. Med ökad kunskap kan patienter med typ 1-diabetes både diagnostiseras tidigare och slippa mötas av fördomar.
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.