Dekanerna vid de medicinska fakulteterna vid Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Linköpings universitet, Lunds universitet, Umeå universitet, Uppsala universitet och Örebro universitet har skrivit ett gemensamt svar på vårt upprop under #utantystnadsplikt. Vi administratörer av #utantystnadsplikt är tacksamma för dekanernas svar. Det betyder mycket att de kliver fram och reagerar.

Det finns riktlinjer för vad som gäller om studenter eller andra utsätts för trakasserier, rasism och diskriminering i olika former men det är, som dekanerna skriver, »uppenbart att detta inte räcker«. Dekanernas förslag är att damma av de handlingsplaner som finns, föra upp dem i ljuset och se till att alla studenter vet vad som gäller, på både universitetet och på klinisk praktik. Det är en viktig första åtgärd.

Den svårare biten är hur man förändrar en tystnadskultur till en kultur där trakasserier och diskriminering inte accepteras. Här ger dekanerna endast ett löfte om att fortsätta det arbetet och en förhoppning om att #metoo ska bidra med förändring.

Vittnesmål talar sitt tydliga språk. Många av dem som berättat om genusrelaterade trakasserier, övergrepp och annan diskriminering vittnar om uteblivet stöd och otillräckliga åtgärder. I våra vittnesmål återkommer berättelser med anmälningar om olämpligt beteende som inte lett till åtgärder. Den som utsatts blir inte bekräftad. Reaktioner som »det var ju bara ett skämt« eller »läraren menade nog inte något illa« visar på okunskap och sanktionerar i förlängningen en sexistisk kultur.

Epiteten »skoj« och »skämt« innebär att en sexistisk kommentar accepteras och att tystnadskulturen står stabil. Läkare som anses skickliga eller som har en kompetens som behövs på en klinik tillåts bete sig extremt olämpligt utan att konfronteras eller bli kallade till samtal. Likheten med behandlingen av manliga »genier« inom teater och film är stor.

Vi ser två viktiga förbättringområden:

Akuta åtgärder vid en incident. Många som anmält en incident vittnar om bristande åtgärder och uteblivet stöd.

Här finns viktiga frågor att diskutera och lösa. Handlar det om otillräcklig implementering eller luckor i befintliga handlingsplaner? Hur tas den som blivit utsatt om hand och bekräftas för vad den upplevt? Hur garanteras studenten en fortsatt trygg studietid? Vilka åtgärder vidtas mot kliniska handledare och föreläsare som begår genusrelaterade övergrepp och övertramp? Är åtgärderna evidensbaserade? Vad krävs för att en person eller klinik ska fråntas ansvaret att handleda studenter? Vad krävs för att en student som utsätter en annan student ska bli avstängd?

Långsiktigt förebyggande arbete. För att åstadkomma nolltolerans mot genusrelaterade trakasserier och negativ särbehandling av kvinnor, icke-binära och transpersoner krävs kunskap. Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering relaterad till kön, etnicitet, funktionsnedsättning, religion och ålder. Även om uppropet #utantystnadsplikt inte fokuserar på alla diskrimineringsgrunder hänger de ihop, och erfarenheter av rasism och homofobi finns bland våra vittnesmål. Ingen ska kunna vifta bort övergrepp av något slag med att »det var ju bara ett skämt«.

Vilka är era förslag på hur vi kan öka kunskapen om genusmaktsordningen bland kollegor och studenter? Vilka experter tänker ni ta hjälp av för att få igång ett förändringsarbete? Vad tror ni om en obligatorisk kurs i genus och mångfald för alla ansvariga, såväl dekaner som föreläsare, programansvariga och kliniska handledare? När får vi se en likvärdig obligatorisk kurs på varje läkarutbildning? Vi är många som behövt en sådan kurs, och vi har väntat länge.

Om ni vill ha hjälp i arbetet finns vi här. Låt oss tillsammans skapa en studiemiljö där alla kan känna sig trygga!

Här kan du läsa dekanernas svar:

Jalkner H. Medicinska fakulteter svarar på #utantystnadsplikt. Linköpings universitet. 14 dec 2017.