Håkan Mobacken och medförfattare skriver förtjänstfullt om rosacea och dess behandling i Läkartidningen nr 17–18/2018 [1].

Att antibiotikaförskrivningen vid denna åkomma bör reduceras med hänsyn till risken för resistensutveckling är alla ense om. Men att lyfta fram peroralt isotretinoin som ett alternativ till antibiotika är mer kontroversiellt.

Vad författarna givetvis är fullt medvetna om, men inte skriver ut, är att isotretinoin har fosterskadande effekt. Medlet är inte bara »en naturlig metabolit till vitamin A« utan har hormonliknande effekter när det ges i farmakologiska doser, vilket bland annat förklarar hämningen av hyperaktiva talgkörtlar som föreligger vid akne, men inte vid rosacea, varför effekten där blir sämre.

Dessa fakta måste framhållas inte minst för kvinnliga patienter i fertil ålder redan innan de remitteras till dermatolog för ställningstagande till isotretinoinbehandling. Därigenom kan patienten bättre förstå för- och nackdelar med alternativa rosaceaterapier och kanske rentav väljer att avstå från en dermatologremiss med isotretinoinfrågeställning.

Risken med en ökad användning av isotretinoin vid rosacea är givetvis att medlet används på allt vidare icke avsedda indikationer samt att terapiuppföljningen blir mindre rigorös, särskilt vid lågdosterapi under lång tid, varigenom risken för vissa biverkningar ökar.

Att rekommendera patienten systemiska antibiotika eller isotretinoin vid svår rosacea är faktiskt lite som att välja mellan pest och kolera: å ena sidan en möjligen ökad risk för antibiotikaresistens på populationsnivå, å andra sidan en individuell risk för teratogenitet (antikonception är inte alltid en garanti mot graviditet!) eller andra retinoidbiverkningar som till exempel försämring av ögonrosacea.

Läs repliken:

Vår åtgärd minskar risken för antibiotikaresistens

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.