Tobaksrökningens ohälsoeffekter är välkända. Nu kommer även rapporter om negativa miljöeffekter: bland annat motsvarar utsläppen från den globala tobakskonsumtionen mätt i koldioxidekvivalenter tre miljoner transatlantiska flygningar. Detta framkom vid en internationell konferens [1, 2].

Ett viktigt skäl att delta i internationella konferenser är att få uppleva den bekräftande känslan av att vara en del i en stor rörelse med ett gemensamt mål, i detta fall att minska konsekvenserna av tobaksindustrin. Av särskilt intresse är WHO:s rapport om tobakens miljökonsekvenser [2].

I debatten har tidigare beskrivits skogsskövling, tobaksarbetarnas fattigdom och exponering för en rad giftiga produkter och förekomst av barnarbete. I WHO-rapporten beskrivs nu systematiskt miljökonsekvenser av tobaksodling, beredning och torkning av tobaksbladen, tillverkning av cigaretter i 560 industrianläggningar världen över, restprodukter och påverkan på luft och vatten från dessa anläggningar. Exempelvis har BAT (British American Tobacco) flyttat sin produktion från Uganda, som ställde högre miljökrav, till Kenya. Även miljöeffekter av transporter och avfall (fimpar och filter) samt rökningens klimatpåverkan beskrivs.

Globalt konsumeras 6 250 000 000 000 cigaretter per år, och bara fimparna från dessa ger upphov till 340–680 miljoner kg avfall. Fimparna är kompakta cellulosa-acetatfilter som innehåller alla de 7 000 ämnen som finns i tobaksröken och bryts endast långsamt ned i naturen i form av sönderfall i partiklar.

WHO beskriver en rad förändringsförslag som kan kopplas till internationella handels-, miljö- och folkhälsoavtal som Rio+20, Sustainable Development Goals och WHO FCTC (Framework Convention on Tobacco Control). Bland annat påpekas det oacceptabla i att tobaksindustrin inte rapporterar och betalar för sin miljöpåverkan enligt principen om »extended producer responsibility«.

För svenskt vidkommande bör WHO-rapporten leda till att de dokumenterade ohälsoeffekterna av tobaksrökning, med sju miljoner döda årligen globalt, och 12 000 döda i Sverige, kompletteras med kunskap om de omfattande och negativa miljöeffekterna och de samhällskostnader det innebär.

Renhållningsbolagen i svenska tätorter kan konstatera att cigarettfimpen är det vanligaste skräpet, att de efter lång tid sönderfaller till små partiklar samt att de är svåra att plocka bort med sedvanliga metoder. Giftiga och cancerogena ämnen sprids till mark och vatten.

Tobaksindustrin bör åläggas att göra gemensam sak med förpackningsindustrin och betala för hantering och omhändertagande av sitt skräp, vilket bör klassas som miljöfarligt.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Författaren är aktiv i Läkare mot tobak och den oberoende tankesmedjan Tobaksfakta.