I riktlinjerna för hälsofrämjande fysisk aktivitet ges en allmän rekommendation om hur aktiv en individ bör vara för att minska risken för sjukdom och förtida död [1]: minst måttlig intensitet i 150 minuter per vecka, 75 minuter/vecka på högintensiv nivå medan långvarigt stillasittande bör undvikas. Vidare rekommenderas »regelbundna korta pauser (bensträckare) med någon form av muskelaktivitet under några minuter« för den som har stillasittande arbete eller sitter mycket på fritiden. Det gäller även dem som uppnår rekommendationerna ovan.

Nyligen publicerades en gedigen genomgång av den vetenskapliga evidensen för stillasittandets påstådda negativa hälsokonsekvenser [2]. Författarna för fram övertygande argument om avsaknaden av evidens för att stillasittande i sig skulle medföra negativa hälsoeffekter.

Sammanfattningsvis menar författarna att det fortfarande finns stora problem med definitionen av begreppet stillasittande (sedentärt beteende, SB), synen på stillasittande kontra fysisk aktivitet och övertro på metoder för att kvantifiera stillasittande. De pekar på att evidensen för betydelsen av »bensträckare« är mycket svag i epidemiologiska studier och varnar för feltolkning av data, där samband från studier som inte kan jämföras ges en alltför stor betydelse.

Trots att studien är gedigen kan fler argument fogas till listan.

För det första: Stillasittande behöver inte innebära inaktivitet, och kan faktiskt vara mer aktivt än stående. I en studie som jämför olika typer av kontorsstolar (vanlig kontorsstol och balansstol) med stående avseende tyngdpunktsförskjutningar och aktivering av bålmuskulatur såg forskarna att den vanliga kontorsstolen gav störst möjlighet till förflyttning och aktivering av bålmuskulaturen [3]. Sämst i jämförelsen var ståendet som under vissa omständigheter till och med kan vara värre än att sitta [4].

För det andra: Ståendets metabola effekter är överdrivna. Forskare mätte energiförbrukning vid sittande, stående och en uppresning per minut under tio minuter [5]. Resultaten visar att en individ med stillasittande arbete som väljer att stå halva arbetsdagen kommer att förbruka »hisnande« 17 kcal mer per dag än om han eller hon suttit hela dagen (cirka ett digestivekex i veckan – utan ost på eller vin till). Om man i stället ställer sig upp en gång i minuten under halva arbetsdagen ökar förbrukningen till hela 75 kcal per dag. Frågan är bara vad som händer med produktiviteten i den situationen …  

Det tredje och viktigaste skälet till att stillasittande inte bör vara en rekommendation är att det helt enkelt inte går att särskilja från fysisk aktivitet. Vi kan inte utforma ett randomiserat kontrollerat experiment för att undersöka stillasittandets oberoende effekt på hälsan utan att samtidigt manipulera fysisk aktivitet (vilket är nödvändigt för att kunna dra slutsatser om kausala samband). Det vill säga; är man inte aktiv är man stilla och är man inte stilla så är man aktiv…

Evidensen pekar således mot att stillasittandets betydelse för hälsan tycks vara gravt överdriven så länge en individ når de rekommenderade nivåerna av fysisk aktivitet. Mot den bakgrunden finns det anledning att snarast revidera de rekommendationer som ges, i alla fall tills ny vederhäftig information tagits fram.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.