Arbetsmarknadens parter (Svenskt näringsliv, Saco, LO och TCO med undantag för Journalistförbundet, SJF) har lagt fram ett förslag som, tvärtemot vad debattören påstår, inte ska inskränka rätten för fackliga organisationer att kunna ta strid för rätten att sluta kollektivavtal. En facklig organisation ska således fortfarande ha rätt att vidta stridsåtgärder om syftet är att sluta kollektivavtal enligt arbetsmarknadens parters förslag.
Sveriges läkarförbund har arbetat hårt med frågan, och Saco med ordförande Göran Arrius i spetsen har lagt ned ett massivt arbete i syfte att hitta ett godtagbart förslag. Förslaget framhäver avtalsvägen. Det är bättre att parterna själva tagit fram ett förslag som är mindre ingripande än utredningens förslag.
Det var i utredningsdirektivet som regeringen ville att Stridsåtgärdsutredningen (A 2017:03) skulle bedöma om det var lämpligt att begränsa konflikträtten när ett företag redan har ett rikstäckande avtal med ett annat förbund. Detta har vi nu kommit bort ifrån om regeringen går vidare med parternas förslag. Det är således fullt möjligt att ytterst vidta stridsåtgärder i syfte att erhålla ett kollektivavtal utifrån arbetsmarknadsparternas förslag.
Att det råder fredsplikt för arbetstagarorganisation som har kollektivavtal är inget nytt, det gäller sedan gammalt och är själva grundbulten i den svenska modellen.
Genom att arbetsmarknadens parter tillsammans ånyo har tagit ansvar i en situation där enskilda händelser (hamnkonflikten i Göteborg) höll på att medföra ett förödande ingrepp i den svenska modellen så har avtalsvägen, med konflikträtten, värnats och betonats.
Läs debattartikeln:
Referenser
- Saco. Vi tar ansvar för svensk arbetsmarknad [pressmeddelande]. 8 jun 2018.
Det blir inte olagligt att strejka för att få ett kollektivavtal – om du redan har kollektivavtal. För det fack som inte har ett avtal kan det dock bli olagligt. Jämför med Figeholmsfallet, där Arbetsdomstolen gav Pappers rätt att strejka då ABB, som köpt pappersbruket, hellre ville tillämpa sitt sämre avtal med IF Metall. Med ert lagförslag ger ni arbetsköparen rätt att välja det billigare avtalet.
I dag finns inga gula fackföreningar – men arbetsmarknaden är under ständig förändring. Nya branscher, nya företag och nya driftsformer ritar om kartan. Om några år kanske vi ser ett privat vårdbolag teckna avtal med ett litet fackförbund som gör att Läkarförbundet, Vårdförbundet och Kommunal inte kan göra något för att företräda sina medlemmar på arbetsplatsen. Detta är självklart mer troligt i andra branscher än vården, men för att ge ett exempel.
Den oheliga alliansens lagförslag har också det osmakliga inslaget att de stora facken vill lagstifta så att mindre fack utanför centralorganisationerna, exempelvis Hamnarbetarförbundet eller SAC Syndikalisterna, inte kan vidta stridsåtgärder. Mycket osolidariskt!
Vi får inte heller glömma att förändringar sprids – får en arbetsköpare igenom sämre villkor eller lägre löner på en arbetsplats är det lättare att få igenom dem på andra.
Lagförslaget är en försämring av alla fackförbunds villkor, att påstå något annat är helt orimligt.
Hamnarbetarförbundet har i Göteborgs hamn kämpat för helt normala rättigheter, som att få ta ut föräldraledighet, och för att få teckna kollektivavtal. Motparten APM Terminals har vägrat att förhandla, och fällts i AD för detta. De 241 persontimmar som APM Terminals satte Hamnarbetarförbundets medlemmar i lockout motsvarar 87 procent av de förlorade arbetsdagarna på den svenska arbetsmarknaden förra året.
Att då tycka att man tar ansvar då man begränsar rätten att strejka, men inte att ta till lockout eller på andra sätt motarbeta fackligt arbete, är för mig oförståeligt.
En stor bov i dramat är naturligtvis regeringen som tillsatt sin utredning från början. Men att de stora fackliga organisationerna går i Svenskt näringslivs ledband för att befästa sina monopol kommer att gå till historien, och fackpamparna kommer inte att ses som hjältar.
