Lars Jacobsson beskriver i sin debattartikel I läkartidningen helt korrekt den bistra verklighet vi står inför, och jag delar hans uppfattning om att det inte kommer att räcka med enbart väl genomarbetade och kloka principer för styrning av sjukvården.

Om vi vill ha genomgripande förändring av ledningsfilosofin får vi i läkarkåren se till att kavla upp ärmarna och handgripligen engagera oss i chefs- och ledarskap i större utsträckning än i dag.

Sveriges Läkarförbund har redan identifierat läkares chefsskap som en strategiskt viktig fråga, och arbetar nära Chefsföreningen i dessa frågor. De senaste åren har utbudet av utvecklingsmöjligheter stärkts avsevärt; chefläkarutbildning, mentorskapssprogram, årlig chefsdag och från och med i år även en verksamhetschefsutbildning i Chefsföreningens regi. Sveriges yngre läkares förening driver nitiskt på för att underläkare ska utbildas i ledarskap och erbjudas chefspositioner tidigt i karriären och kartlägger årligen underläkares inställning i dessa frågor.

Vi läkare behöver vänligt men bestämt ta över ledarpositionerna i svensk sjukvård. I många fall tror jag att vi välkomnas, men för de situationer där det inte är så, behöver vi tydliga principer som pekar på betydelsen av att läkare är vårdens naturliga chefer och ledare.

Läs Lars Jacobssons inlägg:

Ge chefsföreningen resurser att utveckla kurser och mentorskap