Nyligen påpekade Bo Werner i en debattartikel i Läkartidningen [1] att Socialstyrelsen och Rättsmedicinalverket saknat grundläggande kunskaper om ungdomars tillväxt och pubertetsutveckling.

Bo Werner koncentrerar framställningen till pubertet, längdtillväxt och slutlängd. Artikeln är baserad på omfattande data om svenska barns tillväxt. Data från de ursprungsländer som är aktuella saknas tyvärr. 

Det har varit svårt för många kritiker att förklara att bedömning av tillväxtzonerna i lårbenet och tandundersökningar aldrig kan ge ett säkert svar på den kronologiska åldern på individnivå då, som Bo Werner påpekar, puberteten och därmed inträdet i vuxen ålder varierar stort i varje population. 

Enstaka individer startar pubertetsutvecklingen tidigt och enstaka sent. Spridningen kan illustreras av det diagram som dagligen används på svenska barn- och ungdoms­medicinska mottagningar och avdelningar (tillväxtkurvor för pojkar 5–18 år) [2]. Diagrammet kan laddas ned här, från Barnläkarföreningens webbplats. När tillväxtzonerna är slutna har slutlängd, det vill säga vuxenlängd, uppnåtts. Slutningen av de långa rörbenens tillväxtzoner följer samma mönster som de yttre könskaraktärer som tas upp i tillväxtdiagrammet, även om jag inte funnit någon bra sammanställning grundad på regelbunden bedömning av yttre könskaraktärer och samtidig bedömning av tillväxtzonerna i de långa rörbenen, då främst lårbenets nedre tillväxtzon. 

För varje barnläkare är det uppenbart att mätning av könsbehåring, bröstutveckling etc inte kan användas för bedömning av kronologisk ålder, men lämpar sig väl för bedömning av individens pubertetsutveckling. För bedömning av hur långt pubertetsutvecklingen har kommit hos enskilda barn/ungdomar kan man komplettera med undersökning av benkärnor i handleden, mognaden av visdomständer och graden av slutning av rörbenens tillväxtzoner. Frågeställningen är då ofta: »Hur långt har utvecklingen gått? Finns det möjlighet att påverka tillväxten, stoppa den i förtid hos ungdomar som inte önskar bli 'för långa' respektive önskar hjälp att öka slutlängden?« 

Däremot kan man inte använda skelettmognadsundersökningar för att bedöma den kronologiska åldern. Det framgår klart av tidigare nämnda diagram. Puberteten är genomgången när stadium 5 nåtts. 95 procent av alla pojkar har en utveckling av könsbehåring som nått stadium 5, vuxenbehåring, efter 12,5 års ålder respektive har avslutat utvecklingen av könshår före 18,5 års ålder. Men enstaka pojkar kan vara färdigutvecklade före 12,5 års ålder medan andra fortfarande inte nått full utveckling av könsbehåringen förrän efter 18,5 års ålder, alltså en variation på mer än 6 år.

Även om data om migrerande ungdomar saknas, följer slutningen av tillväxtzoner samma mönster. Det säger sig självt att det inte går att dra någon slutsats om den kronologiska åldern baserat på undersökning av skelettutvecklingen vid ett tillfälle. Av diagrammet framgår att det finns 12-åringar som nått full utveckling av yttre könskaraktärer och därför kan bedömas som vuxna. 

Det är förståeligt att politiker önskar sig klara besked om de ensamkommande barnens/ungdomarnas kronologiska ålder, men deras rådgivare har inte haft kunskapen – eller modet? – att tala om att skelettåldersbestämning inte kan användas för att bedöma kronologisk ålder; barn kan sannolikt i stor utsträckning klassificeras som vuxna. 

Sammanfattningsvis kan sägas att puberteten inträffar vid olika ålder hos olika individer, variationen är mer än 4 år och skelettåldersbestämning kan användas för att bedöma den biologiska åldern men inte den kronologiska åldern.