Varje månad beslutar Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) vilket läkemedel som ska anses vara det billigaste och som apoteken ska erbjuda sina kunder. Med andra ord köps under den kommande månaden läkemedel in från den tillverkare som erbjuder lägst pris för ett visst läkemedel. Man agerar på en kortsiktig marknad där priserna ständigt förändras. Sådana marknader kallas ofta spotmarknader.
Som patient riskerar man att få en ny typ av förpackning med ett annat produktnamn, tabletter av annan form och färg och/eller att antalet tabletter på en blisterförpackning eller i en burk förändras varje gång man hämtar ut sin medicin. Det är som upplagt för förvirring och felmedicinering.
Jag har sedan drygt ett år tillbaka två mediciner mot högt blodtryck och vet hur lätt det är att felmedicinera. Båda gångerna det skett har varit vid byte av förpackning. Det är alltså rimligt att anta att det sker många felmedicineringar varje dag, trots att syftet med medicinering ju måste vara att patienterna ska må bättre.
Ett av TLV:s mål är att medverka till kostnadseffektiva läkemedel. Men kostnadseffektivitet är inte detsamma som lägst inköpskostnad för en enskild månad. Om det ständiga växlandet mellan olika förpackningar bidrar till ökad felmedicinering – vilket jag utifrån egna erfarenheter menar att det gör – då motverkas ju syftet med medicineringen.
Det är dags att ompröva spotmarknadsstrategin och gå över till att upphandla läkemedel för två år i taget. Varför?
Normalt i inköpssammanhang är att inköpspriset blir lägre ju längre kontraktstiden är. Vid långa kontrakt ökar leverantörens villighet att utforma produkter på ett standardiserat sätt utifrån köparens önskemål. TLV får möjlighet att skapa enhetliga standardförpackningar som leverantörerna måste anpassa sig till, och patienten skulle i två år få samma förpackning från samma tillverkare och därmed lätt kunna känna igen sitt läkemedel. Vi skulle få färre felmedicineringar, och det vore kostnadseffektivt.
