Fakta

  • Ansträngningsinkontinens som påverkar livskvaliteten förekommer hos 1–2 av 10 kvinnor.
  • Över 4 000 kvinnor opereras årligen med prolenslynga under urinröret, cirka 80 procent är besvärsfria efter ett år och allvarliga komplikationer är sällsynta.
  • Strukturerad utredning och konservativ behandling ska föregå operation.
  • Nästan 3 000 vetenskapliga publikationer finns i ämnet.

Sommaren 2018 rapporterade medierna om att myndigheter i England, Skottland och Nya Zeeland ville förbjuda så kallade inkontinensslyngor av prolen på grund av allvarliga komplikationer [1, 2]. Även svenska kvinnor gick ut i pressen och efterlyste åtgärder från myndigheterna. Många av Sveriges opererande gynekologer blev tagna på sängen, eftersom vi upplever att vi använder beprövade metoder som gör stor nytta.

Det minimalinvasiva ingreppet »mid-urethral sling« mot urininkontinens [3] har sedan slutet av 1990-talet gett många kvinnor en bättre livskvalitet. Metoden infördes på ett systematiskt sätt i de nordiska länderna och fick snabbt stor spridning. Flera typer av inkontinensslyngor har utvecklats sedan introduktionen.

Långtidseffekterna är goda och komplikationsfrekvensen låg [4, 5], vilket betyder att varje gynekolog träffar på mycket få fall där kvinnan drabbats av komplikationer. När nu många tusen kvinnor är opererade med slyngmetoderna ackumuleras successivt fall av ovanliga komplikationer och postoperativa tillstånd [6].

I England har en utredning utmynnat i krav för hur slyngmetoderna ska få användas [7], bland annat får kirurger endast utföra inkontinensoperationer om de är adekvat tränade och opererar regelbundet. I Sverige saknas sådan reglering [8]. Vidare ska engelska kirurger rapportera ingreppen till en nationell databas. Vi har i stället det nationella Gynopregistret, som följer upp patientrapporterade resultat och komplikationer vid åtta veckor respektive ett år efter operationen. Opererade kvinnor i England ska kunna identifieras i ett register över utförda operationer. Detta är sedan många år möjligt i Gynopregistret. Komplikationer ska i England redovisas till motsvarigheten till Läkemedelsverket, vilket inte varit praxis i Sverige.

Identifiering och ackreditering av ingrepp (ta bort band samt andra typer av vård och behandling) hos personer som drabbats negativt efter att ha fått implantat införs nu i England. I Sverige ligger ansvaret hos verksamhetscheferna, och avancerad rekonstruktiv gynekologisk kirurgi är föremål för ett nationellt nivåstruktureringsarbete.

NICE:s (National Institute for Health and Care Exellence) riktlinjer på området har nyligen publicerats [9). I Sverige gjordes en systematisk genomgång av Socialstyrelsen 2011. Arbetet resulterade i ett riktlinjedokument [8]. Systematisk registrering av ingrepp till följd av komplikationer efter såväl gynekologiska ingrepp som förlossningar samt åtgärds- och operationskodning saknas dock.

Kliniker för multimodal behandling av smärta och funktionsproblem i bäckenbotten saknas fortfarande på flera håll i landet, och erfarenheten av att operera bort inkontinensslyngor är begränsad. Effekten av och risker med operationen måste utvärderas innan den kan utgöra förstahandsval vid smärtproblematik.

Gynopregistrets arbetsgrupp verkar nu för registrering av åtgärder vid komplikationer. Representanter för drabbade kvinnor har bjudits in till registrets användarmöte och kan nu bidra till kunskapen om att även väldokumenterade ingrepp har risker. Om patienterna inte får stöd och hjälp i offentlig vård uppstår en grogrund för missnöje och risk för att man vänder sig till kommersiella intressenter.

Vi vill kunna fortsätta att erbjuda effektiv behandling mot ansträngningsinkontinens och konstaterar att det är av stor vikt att informera om, följa upp och behandla eventuella komplikationer.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.