Samtliga sju universitet som utbildar blivande läkare har nationella utbildningsmål att förhålla sig till. Däribland finns mål gällande kommunikativ förmåga i patient–läkarrelation och i relationen mellan läkare samt mål för ett vetenskapligt kritiskt förhållningssätt som bland annat innebär att kunna identifiera och konkretisera sitt behov av kunskapsutveckling och fortbildning [1].

På grundutbildningarna finns kurser som syftar till att utveckla kommunikativa, psykosociala och etiska färdigheter. Kurserna ges oftast som tillägg till en teoretisk utbildning i stället för att integreras i den. Vi läkarstudenter får lära oss en patientcentrerad konsultationsteknik, att bemöta patienterna på deras egna villkor och att behandla alla med respekt. När det gäller att på ett pedagogiskt sätt kunna förklara för patienten varför och hur de ska påbörja en behandling saknas dock grundläggande utbildning.

Som läkare ska vi diagnostisera symtom och föreslå adekvat behandling men vi måste även kunna förklara för patienten varför och hur behandlingen ska utföras. Jag blir ofta besviken på den bristande förmåga till kommunikation jag möter på praktik i vården och under utbildningen. Oavsett orsak är det enligt patientlagen läkarens skyldighet att säkerställa att patienten förstår den information som ges. Patienten ska kunna kräva att läkaren kan formulera sin professionella kunskap på ett sådant sätt att avsikten med en behandling och hur den fungerar når fram.

Enligt Svenska läkaresällskapet (SLS) vilar ansvaret för en adekvat kompetensutveckling på den enskilde läkaren, medan ansvaret för kompetenssäkringen vilar på huvudmännen och verksamhetscheferna [2]. Trots utbildningsmål finns brister i patientkommunikation och kunskapsutveckling både under utbildningen och i yrkeslivet.

Oavsett varför kommunikationen mellan läkare och patient brister är man som vårdgivare skyldig att hjälpa sin patient och är därmed även skyldig att identifiera orsaken till att informationen inte når fram. Genom att implementera utbildning i identifiering av kommunikationssvårigheter och åtgärdsförslag i grund- och specialistutbildningarna samt öka trycket på vårdinrättningarna gällande fortbildning av de anställda kan vi uppnå en ännu bättre vård.