En färsk studie visar att allmänläkare friserar sjukintygen [1] för att maximera chansen att Försäkringskassan godkänner dem. Detta är ett naturligt symtom på ett gemensamt problem för läkarkåren, patienterna och Försäkringskassan som uppmärksammats, diskuterats och utretts länge.

Inspektionen för Socialförsäkringen har kritiserat regeringens styrning av Försäkringskassan [2]. Regeringen har satsat en miljard kronor per år sedan 2006 för att förbättra sjukskrivningsprocessen. Trots detta har sjuktalen inte minskat påtagligt. I utredningen »Samspel för hälsa« [3] diskuteras konflikten mellan läkarens roll som behandlare och samtidig kontrollant av samhällsekonomin. Men inget händer, och risken är att allmänläkare lämnar specialiteten på grund av sjukskrivningsuppdraget. Det visar en avhandling av Karin Starzmann [4].

Sjukskrivningen är en sjukvårdande åtgärd – inte enbart en fråga om patientens ekonomi och att tillfredsställa Försäkringskassans terminologi. Att sjukskriva en patient som har stora problem med ångest, sömnstörning, depressivitet eller smärttillstånd under en period måste rimligtvis ses som en behandlingsåtgärd, en nödvändighet för att underlätta återhämtning och läkning. Detta förutsätter givetvis att adekvat behandling satts in.

Sjukskrivningen ska också bedömas ur risksynpunkt. Är den skadlig för patienten ska vederbörande inte sjukskrivas. Därmed är det viktigt att läkarna inte lämnar över ansvaret för sjukskrivningen till andra yrkeskategorier. Varför skulle sjukgymnaster, arbetsterapeuter eller psykologer ha bättre förutsättningar att bedöma arbetsförmåga, vilket föreslagits från olika håll, än den läkare som har en samlad bild av patientens hälsosituation? Vad som däremot vore av värde, och som också föreslagits, är om längre och mer komplicerade sjukskrivningar kunde tas över av kvalificerade rehabiliteringsteam för att tillgodose rehabiliteringsbehovet.

En översyn av sjukskrivningsprocessen får aldrig handla enbart om att få rättssäkrare bedömningar. Sjukskrivningen är en viktig del i behandlingsprocessen, och läkarkårens primära intresse ska därför vara att företräda våra patienter, inte Försäkringskassan och dess ekonomi. Bättre behandling och rehabilitering i nära samarbete med Försäkringskassan och arbetsgivare är lösningen.

Det är inte läkarkåren som ska anpassa sig till pseudovetenskapliga försäkringsmedicinska krav på objektiva fynd vid sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa. Försäkringskassan måste respektera medicinska bedömningar av läkare som har den samlade bilden av patientens hälsotillstånd och arbetsförutsättningar. Och läkarna måste motivera sjukskrivningen bättre i intyget.