Det finns ett motsatsförhållande mellan evolutionen och riktlinjer för solande. Genom årtusenden har ljushyllta selekterats till regioner med låg UV-strålning, men våra riktlinjer rekommenderar att vi på våra breddgrader (speciellt ljushyllta) ska undvika att sola på grund av ökad risk för hudcancer. Vi är överens om den ökade risken för hudcancer, men i den stora MISS-studien (Melanom i södra Sverige), där vi följt 29 000 kvinnor i snart 30 år, kan vi bland annat visa att ökat solande har ett samband med minskad risk för insjuknande i blodpropp och typ 2-diabetes [1, 2]. 

I gruppen »mest aktiva solare« sågs i studien en halverad risk för död i hjärt–kärlsjukdom och även hos dem som varken dog av hjärt-kärlsjukdom eller cancer (exempelvis diabetes, reumatism, eller infektioner) jämfört med kvinnor som inte solade [3]. Riskminskningen för död i cancer var lägre. Risken för död i studien var lika hög hos ickesolare som inte röker som hos rökare som solar mycket [3]. Detta kan tolkas som att risken för död för »ickesolande« är i samma storleksordning som för rökare. I MISS-studien uppnådde en kvinna i 50-årsåldern som inte solade under studietiden i snitt en månad kortare levnadstid per år än de mest aktiva solarna.

D-vitaminnivån kan ses som markör för solande, då tillstånd med låga D-vitaminvärden inte alltid förbättras vid tillförsel av D-vitamin. Den förbättrade prognosen hos solare vid cancer verkar dock delvis vara kopplad till D-vitamin [3]. Bland de 25 000 individer som ingick i VITAL-studien sågs 25 procent lägre risk att dö i cancer hos dem som fick 2000 E vitamin D dagligen i fem år [4]. Det är tänkbart att Livsmedelsverket är den myndighet som gör störst insats för en förbättrad cancerprognos genom den ökning av D-vitaminsupplementeringen som implementeras i år [5].

En hypotes vid hjärt–kärlsjukdom är att UV-strålningens påverkan på kväveoxidproduktionen i huden förbättrar överlevnaden [6]. Kroppens endorfinproduktion vid solande minskar stress och ökar välbefinnandet, vilket sannolikt också bidrar till den halverade risken för död i hjärt–kärlsjukdom hos solare [7]. Våra resultat står inte i motsatsförhållande till annan forskning, men i stort sett alla studier som hittills publicerats om solande handlar om risken för hudcancer. Få tar upp den förbättrade prognosen vid hudcancer och nästan inga har studerat den minskade risken för död i cancer respektive den kraftigt minskade risken oavsett dödsorsak [3]. 

Små barn ska skyddas mot stark sol för att minska risken för melanom. Australiska solråd har implementerats i Sverige trots att vi lever i olika världar när det gäller UV-strålning (i Sverige noterades endast en dag med stark sol 2014). Det är oroande hur lätt och okritiskt råd kan slå igenom. På många förskolor får man inte lämna sina barn utan att skicka med solkräm. Föräldrar uppfattar detta som att så länge barnen har solkräm på kan de vara ute länge i solen. Samtidigt vet vi att de som använder solkräm för att kunna vara ute länge i solen har en 10-faldigt ökad risk för melanom [8]. Vi vet också att incidensen av diabetes typ 1 är 80 procent lägre hos dem som fick D-vitaminsubstitution som barn. Mycket talar även för att MS är en solbristsjukdom [9, 10].

Det saknas analytiskt tänkande kring solande – en förmåga att värdera för- och nackdelar. Det är dags att lyfta diskussionen till en vetenskaplig nivå. Låt oss ta reda på hur vi kan förhålla oss optimalt till solen.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.