Replik. Johan Wallér, Sveriges apoteksförening, skriver i ett debattinlägg i Läkartidningen (se länk i slutet av repliken) att det är dags att rikta blicken och kraven mot läkemedelsföretagen när det gäller den läkemedelsbrist som drabbar vården, apoteken och patienterna. Här svarar Anders Blanck, LIF:

Johan Wallér skriver i sitt debattinlägg att det utgör ett misslyckande att läkemedelsföretagen delvis inte kan leverera mediciner i tillräcklig mängd för de svenska behoven. Det är en korrekt observation. Drivkraften för alla företag är givetvis att kunna leverera det kunder önskar köpa, och såväl enskilda företag som branschen som helhet arbetar mycket aktivt för att restnoteringarna ska minska på både nationell och internationell nivå.

Problemet kan delas upp i två delar: dels de internationella grundorsakerna, dels vad vi i Sverige kan göra för att bättre hantera konsekvenserna.

På senare år har den globala efterfrågan på läkemedel och vacciner ökat i takt med bättre hälso- och sjukvårdssystem i många länder. Det är en positiv utveckling som ökar folkhälsan i världen, men medför också att tillgången till läkemedel inte alltid matchar efterfrågan. En konkurrenssituation kan också uppstå om leveranser där Sverige som ett litet land kan ges lägre prioritet än större länder.

Ytterligare en förklaring till att bristsituationer blivit vanligare är att alla aktörer i läkemedelskedjan, företag, distributörer, apotek och hälso- och sjukvård, håller allt mindre lager av ekonomiska skäl. När en störning uppstår någonstans i systemet kan detta snabbt leda till bristsituationer. Sverige har också tagit bort de beredskapslager som tidigare fanns. Just nu pågår en statlig utredning som tittar på denna fråga.

När det gäller hur vi i Sverige bättre kan hantera bristsituationer pågår ett antal aktiviteter. För att få mer kunskap har LIF låtit göra en djupare analys av Läkemedelsverkets restnoteringslista.

I september fanns 410 aktuella restnoteringar som gällde 267 unika läkemedel. De flesta var antingen direkt utbytbara, kunde ersättas med annan förpackningsstorlek, eller ersättas med ett läkemedel inom samma läkemedelsgrupp. LIF:s analys visar att två av resterande 50 förpackningar kunde betecknas som kritiska rester. För ytterligare fyra finns fullgoda alternativ, som dock innebär praktiska problem för sjukvården. Tio läkemedel kunde inte bedömas, då de var sådana som upphandlas av sjukvården. För resterande fanns alternativa behandlingar. Jag redovisar inte dessa siffror för att förminska problemet, utan för att visa att restnoteringar oftast är hanterbara.

LIF har också i nära samverkan med Läkemedelsverket tagit initiativ till att alla aktuella restnoteringar ska kunna visas på Fass.se. I februari lanseras en första version av tjänsten. Då kan läkaren i förskrivningsögonblicket via Fass få besked om eventuell restnotering, och kan välja en alternativ behandling. Informationen är också tillgänglig för personal på apotek och för patienter. LIF arbetar också mycket aktivt för att våra medlemsföretag ska förbättra sina rutiner kring restnoteringar.

Det finns ytterligare åtgärder som Sverige kan vidta såväl internationellt som på hemmaplan för att minska antalet restnoteringar och förbättra hanteringen, och LIF är en aktiv samtalspartner kring detta gentemot myndigheter och andra aktörer.

Läs debattinlägget:

Fokusera på de verkliga orsakerna för att lösa läkemedelsbristen