Forskningssamarbetet inom medicin och naturvetenskap i norra Europa har förmodligen aldrig varit så omfattande som nu. Det budskapet förmedlades på världens största industrimässa i Hannover 2019, där Sverige för första gången var partnerland. Tesen att Östersjöregionen är en internationellt ledande region stärks av Global Innovation Index 2019 [1], som på tio i topp-listan nämner Sverige, Finland, Danmark och Tyskland.

Hundratals miljoner kronor investeras för att stärka regionen, dels på EU-nivå (exempelvis European Union Strategy for the Baltic Sea Region), dels i regionala forskningsnätverk som Hanseatic League of Science (HALOS) och Baltic Science Network. Gemensamt är ambitionen att attrahera unga toppforskare till Östersjöregionen och att stimulera till internationellt och tvärvetenskapligt samarbete för att skapa förutsättningar för banbrytande upptäckter.

Politiker och forskare är överens om att ett utvidgat samarbete mellan Östersjöländerna gör regionen mer konkurrenskraftig. Men även om länderna liknar varandra på flera plan så ska barriärerna inte underskattas. Sedan 1900-talets början har forskningsförbindelserna exempelvis mellan Sverige och Tyskland varit turbulenta [2, 3].

Förbundskansler Angela Merkel undertecknade 2017 ett svensk-tyskt innovationspartnerskap för att stärka samarbetet inom bland annat e-hälsa och digitalisering. Få politiska frågor i Tyskland har diskuterats mer intensivt 2019 och i början av 2020 än ett förslag på ministernivå om en »digital revolution« inom tysk sjukvård.

Kritiker talar om ett hastverk, då man på rekordtid initierat en debatt om betydelsen av hälsoappar i mobiltelefoner och telemedicin där patienter ska kunna träffa läkare över videolänk. Dessutom vill man införa elektroniska patientjournaler och med ekonomiska incitament stimulera läkare att ersätta föråldrade teknologier.

I dessa hänseenden lyfts Sverige fram som ett föregångsland. Vi menar dock att det finns en övertro på att exempel från en del av Östersjöregionen kan implementeras direkt i en annan. Politiska, historiska och kulturella skillnader är viktiga att känna till när medicinska och teknologiska lösningar ska anpassas och när regionala forskningsprojekt gemensamt ska tackla olika utmaningar.

Mycket talar för att Tysklands roll som forskningsnation stärks ytterligare i EU efter Brexit. Inom det medicinska området ser vi jämte e-hälsa pågående och kommande svensk-tyska samarbeten inom exempelvis glesbygdsmedicin och antibiotikaresistens som särskilt intressanta.

För att fördjupa samarbetet mellan forskare i Sverige och Tyskland är det angeläget att stimulera till bättre kunskaper om våra länders politiska, sociala och ekonomiska förhållanden.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.