I dag har vi sista mötet i ledningsgruppen. Efter det har vi ingen aning om vad som framöver ska hända med ledningen av det här sjukhuset«, sa min chef på morgonmötet.
Det känns onekligen både otryggt och absurt att en verksamhetschef på ett modernt akutsjukhus som Helsingborgs lasarett ska behöva möta sina anställda läkare med de orden en måndagsmorgon i april år 2013. Det vittnar om brist på respekt för profes-sionell kunskap i ledningen. Det utgör även ännu ett exempel på hur ansvarslösa ledningsbeslut fattas av okunniga politiker och deras ställföreträdare som vill visa handlingskraft via oöverlagda omorganisationer.
Beslutsfattare i landsting och regioner tar sig rätten att utan konsekvensanalyser, utan delaktighet med de anställda eller samverkan med facken, köra över sina chefer med destruktiva strategier och ogenomtänkta förändringsbeslut. Att leda genom att överrumpla och köra över är kutym.
Hade vi som läkare handlagt en patient eller en operation med liknande brist på respekt för erfarenhet och evidens hade vi med rätta kritiserats och vår legitimation dragits in.
I Maciej Zarembas fotspår har debatten -om sjukvårdens styrning och ersättningssy-stem hamnat i fokus. Pinnregistreringstänkets och ekonomismens negativa effekter på vårdens kvalitet och innehåll debatteras just nu i pressen och vid sjukvårdens köksbord.
Det finns i läkarkåren en utbredd samsyn och skepsis till att en ytlig och förenklad syn på hur modern hälso- och sjukvård ska ledas och värderas fått breda ut sig i samhället. Att respekten för professionerna och för professionaliteten medvetet urholkats såväl i sjukvården som i skolan.
Brist på professionellt ansvar är i dag ett stort problem i styrningen av den svenska sjukvården. Sättet att leda präglas alltmer av brist på kunskap och en övertro på numeriska värden och ekonomiska nykeltal. Det blir för var dag tydligare att det behövs en professionellare styrning av sjukvården.
Enligt professor emeritus Edgar Borgenhammar innebär professionalitet att göra något på ett fackmässigt godtagbart sätt. Att agera professionellt är att vara skicklig och få ersättning för det man gör. Professionalism kännetecknas av intellektuell rörlighet och gedigen faktakunskap.
En professionell medarbetare inser sin begränsning och har klart för sig att livslångt lärande är en naturlig del av vardagen. Medarbetaren tillämpar ett etiskt förhållningssätt och har ansvar för »den andre«. Medarbetaren är målstyrd, har inriktning på »helheten« och modet att säga ifrån. Ett proffs verkar för yrkets fortsatta kvalitetsutveckling, är villig att dela med sig av sina insikter och är tolerant för mångtydighet och komplexitet.
New public management och DRG skymmer i dag de viktigaste målen med sjukvården. Men hur ska vi ha det i stället? Hur kan vi bättre ersätta professionalism?
En erfaren förhandlare för Läkarförbundet uttryckte för många år sedan: »Vi har letat i många decennier efter användbara ersättningssystem för läkararbete, men vi hittar inget mer rättvisande än tid tillbringad i professionell verksamhet på arbetsplatsen.«
Översatt till min värld anställs en ortoped för x kronor per timme och sedan är det upp till chefen att i samråd med ortopeden använda timmen på bästa sätt. Att göra bruk av sin och sina medarbetares profes-sionalism för patientens och sjukvårdens fromma kallas professionellt ledarskap, och det är något som behöver uppvärderas och belönas.
I Almedalen i sommar ska vi tillsammans med Maciej Zaremba diskutera med lärare och poliser om professionernas kamp om styrningen av välfärden. Välkommen!
