Extra allt kan sammanfatta årets Almedalsvecka. Från tiden när Olof Palme äntrade lastbilsflaket 1968 och höll sitt första tal har de politiska idéernas handelsbod på ön exploderat i en massmarknad av olikartade diskussionsforum. 

Denna folkträngda sammankomst för tankarna till torgförd demokrati: gratis och  till allra största del öppen för alla som vill delta.

Antalet evenemang låg i år på ungefär samma nivå som under supervalåret 2014 med runt 3 500 officiella programpunkter. Vård och omsorg var i år det största ämnesområdet med fler än 300 evenemang. Särskilt roligt är att så många läkare var på plats. Jag är både glad och stolt över allt ni som förtroendevalda bidragit med under veckan, som chefer och företrädare för verksamheter, experter i seminarier, utredare eller aktiva åhörare som gör inspel i diskussionerna. 

För Läkarförbundet var det elfte året i rad som vi deltog. I grunden handlar vårt deltagande om att mötas, diskutera och föra fram läkares perspektiv. Här sker det under en högintensiv period med politiker och and­ra företrädare inom nästintill armlängds avstånd. I Visby skapas personliga relationer och ingångar för vidare dialog och möjliga samarbeten. 

Fenomenet Almedalsveckan har sina hängivna entusiaster, men också skeptiker och motståndare. Polariseringen »Almedalsveckan, jippo eller maktfaktor?« som diskuterades i ett morgonprogram i tv dagarna före var, enligt mig, en alldeles för simpel frågeställning. För spektrumet inrymmer båda delar. 

Visst finns det spektakulära inslag i det breda och varierade utbudet, men framför allt ett seriöst arbete med opinionsbildning. Till stor del handlar det om att få både allmänt och specifikt gehör för sin verklighetsbeskrivning. Framställningar av problem och lösningar för att därigenom erhålla makt att åstadkomma förändringar till det bättre. För oss inom Läkarförbundet handlar det om att ständigt och ihållande flytta fram positionerna till gagn för läkare och patienter.

I år anordnade Läkarförbundet fem egna seminarier. Dessa kan ni nu i efterhand se på Läkarförbundets hemsida eller läsa om i denna tidning. I samband med det första seminariet släppte vi en ny rapport och ett pressmeddelande om behovet av namngivna patientansvariga läkare. Seminariet var välbesökt och en vitamininjektion för de fortsatta samtalen om hälso- och sjukvårdspolitik, och inte minst professionsfrågor. En rad politiker och patientorganisationer lyfter nu fram läkarens viktiga roll som ansvarig i vården. 

För en bättre läkarkontinuitet föreslår Läkarförbundet att varje patient ska ha rätt att ha en namngiven patientansvarig läkare som tillsammans med övriga i teamet som läkaren leder garanterar patientens behov av kontinuitet och samordning. Det skulle leda till en tryggare, säkrare och effektivare sjukvård.

Tillsammans med andra förbund arran­gerade Läkarförbundet också ett mycket populärt rundabordssamtal med anledning av regeringens kommission för jämlik hälsa. Folkhälso-,  sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström ihop med en rad beslutsfattare deltog, och en mängd konkreta förslag fördes fram. 

Ytterligare en studie av Läkarförbundet lanserades under seminariet »Hur ska primärvården bli basen i svensk hälso- och sjukvård?«. Den visar ett tydligt samband mellan fast läkarbemanning i primärvården och patienternas upplevelse av vårdens kvalitet och kontinuitet. 

Under seminariet diskuterades också ansvarsfördelningen mellan stat och landsting och indelning i större regioner, en debatt där inte minst vi läkare varit tongivande. Ett annat diskussionsämne var hur goda exempel och lösningar i primärvården kan spridas bättre.

Förutom att delta vid våra egna seminarier skyndade vi förtroendevalda i förbundsstyrelsen mellan en rad olika uppdrag. Bland annat träffade jag Gabriel Wikström för att diskutera just bristerna som rör kompetensförsörjningen.  

En röd tråd i många av samtalen jag deltog i knöt an till behovet av ett tydligare patientansvar. De flesta debattörer höll med om att krav på en namngiven patientansvarig läkare skulle ge patienten större trygghet och påverka vårdens tillgänglighet och kontinuitet. Dessutom skulle den medicins­ka kvaliteten öka. 

Efter denna summering från Almedalen önskar jag alla en behövlig ledighet och skön sommar!