En nylistad patient på årskontroll utgår i princip alltid ifrån att jag har koll på alla läkemedel hen tar. »Det ser väl du i datorn?« Om det ändå vore så väl. Att med hjälp av läkemedelsförteckningen försöka bena ut den korrekta medicinlistan är som bekant svårt även om patienten är pigg. Kompliceras situationen av utsatta eller dosjusterade läkemedel, eller patientens sviktande minne, ökar risken för fel avsevärt. 

När inneliggande patienter flyttas mellan sjukhus eller till och med mellan olika avdelningar inom samma sjukhus uppstår också problem. Läkemedelsordinationer går vid transporten över från att vara digitala till papperslistor bara för att knappas in på nytt. Varje inknappning erbjuder ett tillfälle då misstag kan begås, siffror läsas fel eller knappar på tangentbordet missas. 

I vårdens alla övergångar mellan vård­givare, vårdnivåer och olika vård­avdelningar är risken stor att information tappas bort och patientsäkerheten sätts ur spel. Det är därför Läkarförbundet under många år verkat för en nationell läkemedelslista – en sammanhållen lista över patientens samtliga läkemedel. 

Målet med en gemensam läkemedelslista är att åstadkomma säker och ändamålsenlig läkemedelsbehandling. För att nå dit vill Läkarförbundet att patientens alla läkemedelsbehandlingar, oberoende av hur och var läkemedlet når patienten, ska inkluderas. Att skilja mellan öppen- och slutenvård re­spektive recept- och klinikläkemedel är inte ändamålsenligt i dagens sjukvårdsstruktur där alltmer avancerad vård kan ges i hemmet eller långvariga behandlingar kan delas ut dagligen på en mottagning i stället för att skrivas på recept. Att enkom skapa en lista över läkemedel förskrivna på recept och uthämtade på apotek skulle förvisso vara ett steg framåt, men på intet sätt ge den helhet vi vill eftersträva. Ju mer information läkemedelslistan innehåller, desto viktigare blir frågan vem som får se vilken information. Detta måste självklart differentieras utifrån behov och patientens samtycke. Läkarförbundet har också tillstyrkt förslaget om privatmarkering med en mer lättöppnad spärrfunktion som tillämpas i Danmark.

Genom den nationella ordinationsdatabasen (NOD), som Inera på landstingens uppdrag utvecklade, såg den gemensamma läkemedelslistan ut att bli verklighet. Arbetet med NOD avstannade dock under våren, och Sveriges Kommuner och landsting (SKL) och Inera efterfrågade lagjusteringar för att möjliggöra en fortsättning. Sedan dess har E-hälsokommitténs slutbetänkanden – som lyfter en nationell läkemedelslista som den mest prioriterade konkreta e-hälsoåtgärden – varit ute på remiss. Kritiska röster har bland annat kommit från Datainspektionen, som menar att förslaget är otydligt. Vilka uppgifter som ska registreras framgår inte, och hur de ska användas eller varför de behövs är inte tydligt motiverat. Som så många gånger tidigare lyfts integritetsfrågan fram som otillräckligt adresserad.

Socialdepartementet har under hösten påbörjat ett arbete med att ta fram ett lagändringsförslag för att möjliggöra fortsatt arbete med en nationell läkemedelslista. Att lagstiftningsmässigt komma i mål med ett förslag som täcker in alla intressenters behov är svårt. En farhåga i nuläget är att vi får ett lagförslag som endast medger vissa mindre åtgärder och tar oss en liten bit på vägen, något som i så fall kräver en entydig markering att arbetet inte avslutas där utan fortsätter med målsättningen att få en mer fullödig nationell läkemedelslista. 

Läkarförbundet fortsätter att verka för att den nationella läkemedelslistan ska förverkligas och anordnade genom Rådet för läkemedel, IT och medicinteknik i oktober ett välbesökt rundabordssamtal om integritet och den nationella läkemedelslistan. Avsikten var att få en öppen och konstruktiv dialog kring de frågor som läkemedelslistan ständigt snubblat på. En tydlig slutsats från rundabordssamtalet är att det krävs en konkret behovsanalys. En sådan analys behöver utgå från verkligheten och följa patientens väg genom hälso- och sjukvården för att synliggöra patientsäkerhetsbristerna som finns i dagens system och peka på hur en nationell läkemedelslista kan överbrygga dem. Förhoppningen är att ett sådant arbete kan komma igång omgående – Läkarförbundet är redo att bidra!