År 2025 ska Sverige vara världsledande på att tillvarata digitaliseringens möjligheter inom hälso- och sjukvården för att främja jämlik hälsa, delaktighet och ta tillvara på enskildas resurser. Enkelt uttryckt ska Sverige vara världsbäst på e-hälsa. Målet för regeringens och SKL:s gemensamma »Vision e-hälsa« som presenterades den 14 mars är högt ställt, och målsättningen bör verkligen applåderas. Att regeringen och SKL faktiskt vågar sticka ut hakan och sikta på världseliten är den största nyheten i visionen och måste innebära att de nu är beredda att gå från ord till handling, att fatta de beslut och göra de ekonomiska satsningar som krävs för att lyckas. Om inte vore målsättningen, och därmed visionen, bara tomma ord.
Visionen lyfter medarbetarnas faktiska tillgång till rätt information i möten med patienter som viktig. I en intervju om e-hälsovisionen i Dagens Nyheter den 13 mars lyfter hälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström särskilt fram den gemensamma läkemedelslistan som en av de frågor som är viktigast att lösa för att öka effektiviteten och patientsäkerheten. Denna bedömning delar Läkarförbundet. För att få en gemensam läkemedelslista på plats krävs i först hand beslutsamhet från regeringen – beslutsamhet och ett gediget lagstiftningsarbete. I visionen lyfts inte bara regelverk/lagstiftning, utan även teknisk standard samt enhetligare begreppsanvändning som viktiga insatsområden på nationell nivå.
Det är glädjande att se att digitaliseringen i visionen beskrivs som ett verktyg för verksamhetsutveckling och jämlik vård. Goda exempel finns runt om i landet, och idérikedomen saknas inte. Tyvärr har IT och e-hälsa generellt alltför länge hanterats skilt från hälso- och sjukvårdsverksamheten, något som bidragit till alltför många verksamhetsfrånvända och användarovänliga lösningar.
I visionen beskrivs att medarbetare och entreprenörer kommer att få nya möjligheter att skapa verktyg som kan effektivisera verksamheterna, bidra till nya och innovativa arbetssätt, utveckla verksamhetsprocesserna samt öka möjligheterna för forskning och utveckling.
Det här är en av de verkliga nycklarna i »Visionen e-hälsa 2025«. Ska Sverige bli världsledande måste förändringskraften på golvet nyttiggöras: vi som arbetar i hälso- och sjukvården måste få möjligheten att driva utvecklingen. Att skapa en god digital arbetsmiljö som stimulerar till nytänkande är viktigt, men den absolut viktigaste förutsättningen för förändringsarbete är den närmsta chefen – den chef som sätter tonen och skapar utrymme för medarbetarna. Har de verksamhetsnära cheferna inte mandat att prioritera utvecklingsarbete kommer Sverige ohjälpligt att hamna på efterkälken när det gäller innovation och nytänkande. Att långsiktigt förmå sig att satsa resurser på utvecklingsarbete som når ända ut på sjukvårdsgolvet är den största utmaningen för SKL och dess medlemmar, särskilt i tider av ekonomisk osäkerhet.
För att realisera »Visionen e-hälsa 2025« ska nu konkreta handlingsplaner tas fram. Dessa måste vara förankrade i verkligheten och kunna ge en realistisk bild av hur vi ska kunna gå från dagens situation till världsledande på nio år. Såväl sjukvårdshuvudmän som professions- och patientföreträdare, myndigheter och andra intressenter måste skyndsamt göras delaktiga i arbetet med handlingsplanerna – ett arbete vi i Läkarförbundet är mer än villiga att bidra till.
På vårdcentralen dagdrömmer jag mig hoppfullt bort till 2025, samtidigt som det helt nya journalsystemet ligger nere i hela regionen. I väntan på utprintade listor av dagens tidbok läser jag regeringens och SKL:s »Vision e-hälsa«, sedan skriver jag mina labbeställningar på en post-it-lapp, ringer in recepten till apoteket fem trappor ner och vittjar faxen. Det är viktigt att vara ärlig och tydliggöra att vägen är mycket lång från dagens situation till ett infriande av visionen – lång men på inga sätt omöjlig när regeringen och SKL nu tydligt markerat vad målsättningen är.
