Talesättet »Som fan läser Bibeln«, om medvetna och felaktiga slutsatser som passar ens syften, är ju välbekant. En del debattörers utspel i medier för tankarna till talesättet med sina missvisande bilder av läkarnas jour och beredskap. Vidare skissas en fantasifull koppling mellan läkares arbetstider till behovet av hyrläkare. En förenklad debatt som tyvärr hindrar oss från att hitta lösningar på viktiga problem i hälso- och sjukvården.
Beräkningar utförda av revisionsföretaget PwC visar nämligen att fast anställda och heltidsarbetande läkare jobbar mer än 40 timmar i veckan. Läkare är den yrkesgrupp som landstingen får flest arbetade timmar av. Läkare arbetar längre än genomsnittet på hela arbetsmarknaden. Systemet med jour och beredskap ger sålunda fler arbetade timmar än vad olika skiftarbeten skulle innebära.
Intentionerna att göra läkare mer tillgängliga genom att avskaffa jouren skulle tvärtom leda till försämringar. PwC:s kartläggning visar att jouravtalet är en billig och flexibel lösning för arbetsgivaren att anpassa sin bemanning utifrån patienternas olikartade behov, dygnet runt. Jouravtalet ger helt enkelt mycket och avancerad vård för pengarna.
Om arbetsgivaren vill utöka verksamheten genom att sänka läkares veckoarbetstid och förlägga denna mer utspritt över dygnet skulle fler läkare behöva anställas. De är ju redan fullt sysselsatta.
Fler sjuksköterskor och övrig vårdpersonal skulle också behöva anställas, då även deras arbete är neddraget utanför kontorstid. Kostnaderna skulle öka dramatiskt, och det vet förstås även arbetsgivarna.
Mindre akutsjukhus runt om i landet skulle också få stora bemanningsproblem om jour och beredskap försvann. För många kliniker är det mest kostnadseffektivt att det finns läkare i jour och beredskap för att rycka in vid akuta behov.
Joursystemet är således en garant för tillgång till hög kompetens dygnet runt till en rimlig kostnad och med hög närvaro av läkare under dagtid. Det är ett utsatt och krävande jobb och måste värderas därefter.
Läkarförbundet strävar efter att få ut maximalt med sjukvård för skattebetalarnas pengar. Rätt åtgärder är därför en grundförutsättning. Hit hör att läkarnas arbetstid måste användas rätt. Hit hör också tillräcklig samordning mellan vårdens verksamheter och vårdgivare, och att rätt uppgifter utförs av rätt yrkeskategorier. Mycket dyrbar läkartid läggs på administration och illa fungerande IT-system.
Kostnaderna för hyrläkare är som störst i primärvården. Kostnaden för inhyrd personal som andel av landstingens totala personalkostnader utgör omkring 1–2 procent, en relativt låg andel alltså, men med stor regional variation (Källa: Konkurrensverkets rapport 2015:10).
Inte heller inom primärvården är jouravtalet problemet. Vad det handlar om är en i grunden havererad primärvård med personal som går på knäna. En väl fungerande primärvård är en förutsättning för att övrig hälso- och sjukvård ska fungera optimalt. Vi förordar därför en nationell primärvårdsreform utifrån norsk modell.
Norge löste sin problematik med bemanning i primärvården som tidigare liknade Sveriges svårigheter. Det som nu krävs är politisk handlingskraft, inga snabba pseudolösningar. Att skylla på inhyrd personal är en dimridå. Hyrläkare är i själva verket en akut lösning på ett rekryteringsproblem. Vad det handlar om är att skapa hållbara arbetsplatser där läkarna kan påverka sin arbetsmiljö och har lön i paritet med sitt medicinska ansvar.
Vården blir varken bättre eller mer tillgänglig av att politiker skyller resultaten av illa fungerande kolosser till organisationer på sina anställda eller vill detaljstyra arbetsscheman. Vården blir absolut inte mera attraktiv som arbetsplats.
Läkarförbundet kommer aldrig att kompromissa med patientsäkerheten genom att försämra arbetsvillkoren i sjukvården.
