I ökande grad upplever läkare minskad autonomi och behov av att gå på tvärs med de egna professionella värderingarna. Detta är ett underskattat problem där en avgörande faktor är själva ledningen av verksamheterna, en fråga som borde vara en av de mest prioriterade i svensk hälso- och sjukvård men som de senaste decenierna hanterats alltmer styvmoderligt.

Läkarprofessionen har goda förutsättningar att leda vården framåt. Vården behöver chefer som har kunskap om hur patientnytta skapas. Ledningen behöver kunna skapa förutsättningar för att medarbetare ska kunna erbjuda en trygg och säker vård. En chef i vården behöver ta det samlade ansvaret för verksamheten, vilket omfattar både det medicinska och det ekonomiska. Vårdens chefer måste kunna bedöma de medicinska konsekvenserna av strategiska beslut, prioritera resurser utifrån medicinska behov, värdera nya rön och metoder samt stödja medarbetarna i det professionella yrkesutövandet. 

Läkarförbundets arbete för att stärka läkares roll som chefer och ledare avfärdas ibland som en ovilja att låta sig ledas av någon annan profession än den egna. Det är en alltför enkel förklaring som devalverar chefers tunga ansvar. En ny rapport från Medical Management Centre vid Karolinska institutet (KI), som tagits fram på uppdrag av Läkarförbundet, visar att det är patienterna som är de stora vinnarna på att vårdens ledning innehar medicinsk kompetens. I de flesta andra länder anses det vara en logisk och inte alls kontroversiell slutsats. 

Rapporten visar att verksamheter som leds av läkare presterar vård av högre kvalitet. Det yttrar sig i bättre hälsoutfall, högre patientsäkerhet och större patientnöjdhet. Läkares kliniska kompetens möjliggör bättre strategiska beslut och prioriteringar, med större förankring bland medarbetarna. Läkarledda verksamheter har också högre personalkontinuitet, nöjdare, friskare medarbetare samt bättre budgetkontroll och kostnadseffektivitet än andra verksamheter – just vad hälso- och sjukvården behöver.

I dag utnyttjas en allt mindre del av denna ledningskraft. Andelen läkare som är chefer har minskat kraftigt i takt med att chefsrollen blivit alltmer otydlig. Läkare är fullt kapabla att värdera förutsättningarna för att lyckas med en uppgift och fatta rationella beslut därefter. För att läkare ska välja rollen som chef i den utsträckning hälso- och sjukvården behöver måste både villkoren och förutsättningarna för chefskap förbättras. Detta är särskilt viktigt då KI:s forskningsöversikt visar att läkares engagemang är direkt avgörande för chefskapets framgång.  

Avgörande för att vända trenden är att förstå varför allt färre läkare blir chefer. Läkare måste ges möjlighet att utveckla chefs- och ledarskapsfärdigheter på olika sätt under sitt professionella liv – från student till erfaren specialist. Utbildning i verksamhetsledning, vårdens organisation och styrning redan under grundutbildningen borde vara givet. Det behövs instegsbefattningar till chefskap i alla karriärstadier och chefsnivåer under verksamhetschefen. Det krävs administrativa stödfunktioner som frigör i stället för att kontrollera chefer. Inte minst behöver chefer få mandat att leda verksamheten så som de bedömer mest ändamålsenligt.

Vi läkare får inte större mandat än vi tar oss. Vill vi ha bra chefer? Vill vi ha mandat att påverka? Ja, då gäller det att kliva fram. Ingen match spelas från sidlinjen. Vi måste ta chefsuppdrag, jobba på mandatet och själva främja ledarutvecklingen. Chefsuppdrag är viktigt för att bedriva bra och trygg vård. Med vår medicinska kunskap och vårt ansvar borde vi läkare också ta det formella linjeansvaret. Jag hörde någon säga för flera år sedan att »Jag vill gärna ha en läkare som chef – bara inte mig själv«. Det är en illustrativ bild på hur många ser på chefspositionen. Det är dock en återvändsgränd. Det leder inte till bättre vård, villkor eller mandat att påverka.

I slutändan är KI:s forskningsrapport tydlig. Läkare uppfyller de högt satta krav på chefer och ledare som hälso- och sjukvården behöver – för bästa möjliga vård och för en utveckling av organisation och behandlingsmetoder som gör att vi klarar både dagens och framtidens utmaningar.